Mjau, ni kommer inte tro mig men Matte fortsätter att klanta till det!
Igår kväll kom hon ut från badrummet och öppnade dörren till skåpet där min låda står för att rensa den.
Bra tanke.
Förutom att hon inte kollade om den var ledig.
För det var den inte!
Jag råkade sitta där och göra mitt...
Naturligtvis blev jag rätt uppskrämd.
Flydde fältet - eh...jag menar lådan.
Matte ojade sig igen och bad tusen gånger om ursäkt.
Sedan satte hon sig i köket för att vänta att jag skulle avsluta mitt på lådan.
Det gjorde jag.
Sedan gick jag en runda i köket och tittade på henne för att signalisera att jag var klar och hon kunde göra rent.
Det är en sak som är bra med Matte.
Kommunikationen.
Hon lyssnar ordentligt på mig.
Och jag på henne.
Så även om vi använder olika språk så förstår vi varandra alldeles utmärkt.
Många gånger om dagen.
Jag vet inte riktigt om Matte tänker fortsätta klanta sig.
Risken finns ju helt klart.
Jag tyckte i alla fall att hon var skyldig mig en hel del.
Så jag krävde att få ta del av hennes lunchlåda.
Pasta med tomat och creme fraiche.
Jag tyckte att det doftade gott när hon hade värmt den.
Matte påstod att det inte var kattmat men jag envisades.
Så jag fick en bit pasta med sås.
Och åt upp det, bara för att!
Först efteråt slog det mig att det kanske är maten?
Tänk om jag nu också blir en klantskalle???
Hemsk tanke!
Nähä du, Matte.
Nu tänker jag gömma mig under filten i soffan och du är inte välkommen!
Du får klanta någon annanstans...