Mjau, Matte är en klantskalle.
På riktigt!
Idag var andra gången på några månader som hon lyckades trampa på min tass.
Alltså inte såna där små sparkar på benen som det råkar bli när jag plötsligen är framför hennes fot när hon redan har lyft den för att ta ett steg.
Fattar ni?
Min stackars tass!
Matte har ju dessutom alltid inneskor på sig för att hennes fötter inte ska lägga av.
Inneskor med hårt sula!
Naturligtvis skrek jag till, precis som förra gången.
Sedan sprang jag därifrån.
Och Matte blev så ångerfull och ledsen och kröp i stoftet.
Försäkrade mig om att hon var hemsk ledsen och riktigt dum och ouppmärksam och verkligen inte ville göra så...
Så efter någon minut så är jag ju framme igen och stryker mig mot henne för att lugna och visa att jag egentligen inte är skadad.
Då gosar vi en stund.
Sedan är allt bra igen.
Matte resan sig för att fortsätta gå dit hon var på väg.
Och jag är genast mellan och framför hennes fötter igen...
Ordningen återställd.
Mjau!