Mjau, det är inte alltid helt enkelt att ha en Matte som är kronisk sjuk.
Förutom att hon inte orkar leka ordentligt med mig vissa dagar så får man vänta mycket länge på frukosten ibland.
Nej, jag skulle aldrig väcka Matte för det.
Jag är mycket hänsynsfull!
Jag är väldigt duktig på att lida i tysthet.
(Fast ibland börjar jag leka med något som låter...)
Sedan vet jag ju att min mat är det första som fixas när Matte väl klara av att lämna sängen.
Men på något sätt vill man ändå ge uttryck för den bedrövelse som man kan känna när maten dröjer.
Och eftersom jag är lite konstnärligt som ni vet, så hittade jag ett bra sätt.
Precis så här känns det!
Och Matte?
Det är VERKLIGEN dags att göra rent hela min matplats!
Vaddå?
Inte idag?
Nähä nä...
Men när du orkar!