Nejdå, jag åt faktiskt inte upp Matte igår.
Riktigt så hungrig är jag faktiskt inte.
Men sur var jag på henne idag!
Det var en av dessa jobbiga dagar då hemsktjänsten kom två gånger.
Först för att laga mat, diska och sånt.
Sedan kom det en annan och släppte snabeldraken fri...
Själv låg jag i min koja på balkongen i lugn och ro.
Och då kom Matte, precis innan första hemsktjänsten kom, och bara stängde dörren!
Fattar ni?
Hon stängde ut mig med flit!!!
För att det inte skulle bli rörig sedan ifall jag skulle komma in och sedan få panik.
Drygt två timmar satt jag där ute i ofrivillig exil.
Det måste väl ändå klassas som kattmisshandel?
När hon sedan äntligen öppnade dörren igen var det jag som inte ville komma in längre.
Jag hade ju hört snabeldraken genom vädringsfönstret och redan dött några gånger.
Matte fick böna och be och krypa i stoftet.
Och hon fick strössla vägen in med godisbitar.
Ändå tog det en bra stund innan jag gav med mig.
När jag hade kontrollerad att snabeldraken var infångad och inlåst igen kändes det betydligt bättre.
Jag funderade lite på hämd, det gjorde jag faktiskt.
Men samtidigt så tycker jag ju så mycket om Matte.
Och sedan gick vi och vilade tillsammans och då kunde jag bara inte låta bli att visa henne att jag älskar henne ändå.
Trots att hon är väldigt dum ibland!