Mjau, idag lyckades Matte äntligen plantera sina penséer.
Dessutom skyfflade hon bort gammal jord ur krukor, tog bort fiberdukarna från de övervintrade buskarna och vattnade.
Allt varvad med dramatiska pauser och lite suck och stön.
Men hon planterade inte om några växter, planterade inga sticklingar och sådde inga frön.
För när hon var klar med det hon gjort deklarerade hon att hon var död och gick och la sig.
Och jag låg och sov och missade hela föreställningen!
Vilken miss...
Nåväl, istället tog jag tass om Matte.
För naturligtvis fick hon en av sina feberfrossa-attacker när hon krypit ner i sängen, trots raggsockor och allt.
Jag följde efter och gosade lite och när Matte frös för mycket så tryckte jag min kropp hårt mot hennes.
Visserligen med täcket emellan oss, men Matte kände säkert min support.
Sedan frös hon så hon skakade, rullade över på sidan i fosterställning och drog täcket över huvudet.
Så då gick jag ut och kollade upp balkongen.
Matte sov jamarlänge vilket var lite trist.
Men nu fryser hon inte längre.
Vi har ätit och gosat och Matte har normal kroppstemperatur igen.
Hon är bara lite matt.
Och då kom jag på att vi ju måste uppdatera läget och vår prognos för auktionen är just nu att den kommer upp på söndag.
Matte säger bestämt nej till imorgon.
Men hon vill hålla det lite öppet och reservera sig för att det i värsta fall kan bli måndag.
Suck.
Tvåbeningar alltså...
Men men.
Vi sitter i den här båten tillsammans, hon och jag.
Och vi måste ta hand om varandra.
Och pssst, säg inget till Matte, men jag tror att jag får ha min balkong ifred från henne igen nu ett bra tag...