Mjau, idag fyller min kompis Saga år.
Kan vi alla stämma in i ett "ja mår hon purra" lite snabbt?
Tack!
Men dessutom är det precis ett år sedan det hände något stort.
Någon som kommer ihåg?
Idag för ett år sedan fick Matte klappa mig första gången!!!
Det var hur stort som helst för både Matte och mig.
Jag hade ju börjat buffa och stryka mig mot Matte redan fyra månader tidigare.
Men jag ville fortfarande inte veta av hennes händer.
Matte lyckades klia mig lite med lillfingret på kinden.
Vi visste nog båda två att det var på gång men det var inte klart när det skulle hända.
Och då upptäckte Matte att lillfingret tydligen var mycket mindre farligt än pekfingret...
Och när det väl hände så föll jag som en fura.
Ville ha mer och mer!
Under detta år har jag blivit världens gospropp.
Det ska vara mycket gos, väldigt mycket!
Jag kan inte få nog.
Eller jo, det kan jag och då slår jag till Mattes hand.
Men efter en liten stund vill jag gosa igen!
Jag kan lätt gosa en eller två timmar i sträck med små micropauser när vi ligger i sängen.
Och ifall ni undrar hur vi har firat så är svaret - med extremt mycket gos.
Mattes rygg har pajat igen och hon har inte sovit något på hela natten så vi gosade nästan hela natten, förutom när jag behövde en powernap emellanåt.
Och under dagen har vi gosat minst en halvtimme varannan timme...
Matte påstår att hon kommer få muskelvärk i händerna, ända ner till lillfingret.
Jag tror att dagen för ett år sedan var den bästa i mitt liv, undantaget dagen som jag blev adopterad.
Tänk att Matte ville ha mig trots att jag var som jag var för fyra år sedan.
Och tänk att hon hade så mycket tålamod med mig.
Nu blir hon riklig belönad så fort jag får tillfälle!
Ibland vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen med all min kärlek till henne...
Livet är underbart.
Det vet ni väl?
Här en bild på min kompis Saga och ett på mig.
Hon är lycklig över ett gult papper.
Jag är lycklig över att gosa med Matte.
Mjau på er!