Mjau, Rufus här idag! 

Mimmi och hennes Matte ligger och sover så jag passar på att jama lite här. 

Ni kanske hörde att jag snodde Mimmis Matte i helgen? 

Min servicepersonal var bortrest så Mimmi fick dela med sig. 

Mimmis Matte är snäll. 

Men jobbigt. 

Man måste jobba för sitt torrfoder! 

Eftersom jag vägrar att gå ut sedan en mystisk incident förra sommaren så påstår alla att jag har gått upp i vikt. 

Alltså, jag var ju inte direkt smal innan heller... 

Men nu påstås det att jag är riktigt rund! 

Mimmis Matte var dock snäll och raderade alla foton som visar magen, tack och lov. 

Hon fattade att jag måste upprätthålla mitt anseende som kvinnotjusare. 

Men fy vad hon fick mig att motionera... 

Hon kastade nästan varenda bit torrfoder som jag fick! 

Omväxlande in mot köket eller vardagsrummet. 

Så jag fick springa fram och tillbaka och fram och tillbaka. 

Pust pust... 

Tänk att vara 13 år och behöva jobba för sitt torrfoder! 

Tänk om jag hade fått en hjärtinfarkt!!! 

Jag har dubbelkollat med Mimmi och hon behöver inte alls jobba för sin mat. 

Men så är hon ju också irriterande hurtig och springer efter sina bollar hela tiden... 

Jag har klagat till min matte och lillhusse men de ville inte anmäla händelsen för vanvård till kattnämden. 

Jag känner mig hemskt missförstått och ensam med mina problem. 

Men Mimmis Matte är väldigt bra på att gosa! 

Jag älskar verkligen att gosa med henne. 

Och flirta. 

Ni har ju fått se bilder på oss tillsammans tidigare här på bloggen. 

Men jag tänkte ändå visa lite hur en äkta kvinnotjusare jobbar. 

Speciellt när kvinnan gör sig redo att gå hem... 

Det gäller till exempel att hålla ögonkontakt. 

Sedan smilar man allt man orkar! 

Nospussar är alltid bra att vara mycket frikostig med... 

Även huvudbuffar är uppskattade! 

Och djupa blickar i varandras ögon. 

Den här positionen använder jag med fördel när hon börjar prata om att gå hem till Mimmi... 

Den funkar väldigt bra. 

Och om hon envisas så kan man även överdriva och spela dramatisk... 

Typ den charmiga vita hajen. 

Jag antar att ni fattar. 

Ett riktigt gott kurrrrrrrrr till alla mina fans därute! 

Och en extra nospuss till lilla Cornelia... 

Jag hoppas att vi hörs snart igen! 

(För övrigt kommer jag från Vaxholms katthem, blev adopterad för 8 år sedan. Jag kunde inte alls med andra katter utan ville slåss hela tiden! Och ähem... jag har inte lyckats lära mig bättre under de senaste 8 åren. Men jag är ju en charmtroll så det väger väl upp.)