Mjau, vilken hemsk dag det har varit!
Först kom hemtjänsten och städade.
Det kan jag nu.
När Matte plockar undan mina leksaker springer jag till sovrummet och gömmer mig under sängen.
När de var klara öppnade Matte dörren och jag skulle just komma fram igen när jag såg att snabeldraken fortfarande stod kvar.
Då gick jag och gömde mig igen.
Problemet var bara att Matte för en gångs skull ville dammsuga lite i sovrummet.
Eftersom jag absolut inte ville komma fram så började Matte till slut dammsuga ändå.
Och när hon närmade sig sängen fick jag såklart panik!
Jag rusade fram och tog ett stort skutt för att komma undan.
Matte påstår nu att jag råkade ta avstamp på hennes fot när jag skulle hoppa.
Att klorna rev henne ordentligt och att blodvite uppstått genom strumporna.
Nu har jag svårt att komma ihåg det exakta händelseförloppet.
Men jag kan absolut inte tänka mig att jag råkade skada Matte.
Skulle jag väl aldrig göra?
Det måste ha varit snabeldraken som bet henne!
Det är jag övertygad om.
Snabeldrakar är luriga och de kan hitta på precis vad som helst!
Det vet jag helt säkert.
Så Matte får faktiskt skylla sig själv när hon ger sig i slang med snabeldraken.
Så det så.
Tar man snabeldraken i båten måste man ro den i land!
Visst säger man så?
Nu är jag fullständig utslagen.
Det tog lång tid innan jag kom fram, lockad av godis och fagra löften.
Och när Matte lade sig för att vila kom jag faktiskt direkt och ville gosa.
Så jag är inte långsint.
Dessutom är det ju lite synd om Matte om hon blev biten av snabeldraken...
Mjau!