Mjau, jag har väldigt bra koll på pusslet.
Tyvärr har även Matte det.
De gånger som jag har rest mig mot soffbordet och försökt att tassa den har Matte ropat nejnejnej!
Men hon är ju inte där jämt.
Så hon har ingen koll.
Ingen kan ha koll på 1000 små bitar.
Tro mig.
Jag har inte det.
Så jag har redan glömt bort var jag gömde de bitar som jag snodde...
Men jag kan reportera att de inte smakar särskilt gott.
Dessutom gillar jag inte att Matte lägger sin uppmärksamhet på pusslet och inte på mig.
Hon blir fullständig absorberat när hon gräver runt i pussellådan.
Det låter som när jag gräver i min låda.
Förutom att jag inte plockar fram bitar och lägger på bordet...
Ja, ni fattar.
Det är extremt synd om mig.
Mjau!