Mjau, idag fick vi besök av själva ordförande för Södertälje katthem.
Vi kan kalla henne tant Paula också.
Tant Paula har en cirkus hemma.
Den består av fem katter.
Fem katter som luktar fantastiskt spännande!
Tant Paula och Matte bytte lite saker med varandra, något från katthemmets loppis och något till katthemmets loppis och lite annat.
Sedan fick Tant Paula en kopp te och fick sätta sig i besöksstolen.
Vanligtvis brukar det ta en stund innan jag vågar mig fram.
Men fötter som luktar efter fem katter är som ett dragplåster - jag kom fram helt själv efter bara några minuter för att nosa på fötterna!
Jag kunde helt enkelt inte låta bli.
Sedan gömde jag mig under soffan igen.
Matte plockade fram lite godis men jag var inte sugen på godis.
Till slut kunde jag bara inte hålla mig längre.
Jag kom fram igen och nosade noggrant på tant Paulas fötter och ben!!!
Oj vad mycket katt det luktade!
Och oj så spännande det kändes!!!
Matte blev mycket förvånad.
Jag brukar visserligen lukta på fötterna på våra besök men hittills har jag aldrig luktat på byxorna.
Men så har vi heller aldrig haft besök av någon som luktade efter hela fem katter...
Vilken upplevelse!
Jag fick en myntakudde av tant Paula också.
Men jag tycker att tant Paula var mycket mera spännande än myntakudden!
Så då vet ni.
Alla ni som har flera katter är välkomna hit på besök!
Gnugga in er ordentligt i kattdoften och kom hit.
Då kommer jag att nosa på er.
Tror jag.
Det som Matte hade beställt från Södertälje katthem var en stor korg till mig.
Jag har redan undersökt den.
Nu har Matte även lagt dit en tjock kudde.
Det ser lovande ut.
Allt som innebär tjocka kuddar brukar vara bra.
Mjau!

Mjau, det var så underbart att Matte kom hem igår kväll!
Efter att ha nobbad kattvakten totalt och bara gömt mig under soffan så var lyckan totalt.
Matte ropade på mig så snart hon hade stängt ytterdörren och snart satt jag längst bort i hallen medan Matte tog av sig ytterkläderna.
Jag sprang iväg när hon kom mot mig men återvände snart för att nosa i hennes ansikte.
Sedan tog det inte någon lång stund innan vi hamnade i soffan.
Så skönt det var att få gosa igen med Matte!
Jag hade verkligen saknat det.
Matte var visserligen hemskt trött och var tvungen att lägga sig rätt snart.
Men det är så skönt att ha henne hemma igen.
Jag bara njuter och spinner för fullt!

Mjau, jag hoppas att ingen trodde att Matte har åkt långt bort.
Hon kommer faktiskt hem ikväll.
Hon hälsar att hon bara tog en kort trip till Gotland.
Jag tycker att tre dagar är en evighet!
Alldeles för länge för en liten katt som vill ha sin egen Matte.
Jag vill inte träffa Rufus matte något mer nu!
Matte säger att jag kan räkna ner timmarna på klorna på framtassarna nu.
Men haha, hennes trip blev lite misslyckad eftersom det regnade mycket.
Och idag är det så stormigt att Matte höll på att blåsa bort.
Vågorna går höga och fast det var uppehåll så var Matte inte alls badsugen konstigt nog.
Hon som gillar att bada...
Nä, nu måste jag hålla koll på klorna.
Våga inte komma hem för sent, Matte!

Mjau, jag funderar på om jag ska kontakta Missing People och efterlysa Matte.
Hon sågs sist när hon lämnade mig ensam i lägenheten på måndag morgon.
Jag trodde att hon skulle komma tillbaka snart.
Men hela dagen gick utan minsta skymt av henne.
På kvällen kom kattvakten.
Jag blev sur och gömde mig under soffan.
Jag fick klara mig helt utan Matte-gos hela dagen och hela natten.
Och idag igen!
Ni fattar att det är outhärdlig, eller hur?
Jag trodde att hon aldrig mer skulle lämna mig nu när jag är så gosig.
Men hon hade faktiskt mage att rymma för att hennes själ behövde prata med havet...
Min själ behöver faktiskt prata med Mattes själ varje dag!
Hur ska jag klara mig?
Jag skärper härmed straffet för rymning till skyhöga böter.
Typ tonfisk i en hel vecka och godis utströdd i hela lägenheten.
Plus ännu fler bollar, lek med mig och bollarna flera gånger om dagen och obegränsat med gos oavsett trötthetsgrad...
Det du, Matte!
Nu tänker jag krypa ner under filten och begrunda min bedrövelse.
Morrrrrrrrrrr!

Alla pratar bara om val.
Jag har då minsann inte sett någon val.
Och ingen annan fisk heller!
Och då har jag ändå gott om tid att spana.
För jag var ensam hemma hela dagen.
Mattes kompis brukar jobba som valförättare varje år.
Hon borde se en massa valar.
Jag måste be henne ta med lite till mig nästa gång.
Fast det dröjer tydligen fyra år.
Så jag får hålla mig till fjäderkotletter.
Undrar förresten vad Mattes kompis gör exakt?
Tillreda valar?
Tillrättavisa valar?
Igår kom det en liten flicka i vallokalen och skulle rösta på prinsess- och enhörningspartiet.
Och det fick hon faktiskt göra!
Så nästa gång ska jag både smaka på valfläsk och rösta på kattpartiet.
Finns det inget kattparti?
Ja men då startar jag ett!
Viktigaste slogan: ett hem till varje katt.
Andra: fri tonfisk till alla.
Tredje: bollar får aldrig ta slut även om man har gömt alla under soffan.
Generös med godis, även till katthemskatter.
(Tänker inte alls på något särskilt katthem, nej då, det börjar på S tror jag...)
Ja, ni fattar säkert.
Jag har ju fyra år för att finslipa det här.
Jag kommer behöva en tassistent, partikamrater och allt sånt.
Ni kan ansöka i kommentarsfältet!
Nästa gång så är det vi som segrar, eller hur?
Mjau!

Matte påstår att jag börjar bli fräck. 

Men det stämmer inte. 

Jag är bara lite nyfiken... 

Dessutom är jag ju en snyggis och behöver uppvisa mig ibland! 

Och vad är bättre än soffbordet för detta ändamål? 

Purrfekt för en catwalk! 

Man kan promenera lite fint fram och tillbaka och njuta av mössens beundran och Mattes klickande med kameran. 

Och så kan man krydda det med olika svansrörelser... 

Man kan kolla vad Matte läser för tillfället och upptäcker spännande saker. 

Vänta lite - är det det en påbörjat stickning? 

Den ska jag bjuda på en dejt i natt... 

Hej på dej, lilla garnnystan! 

Någonstans där börjar Matte harkla sig lite och tycker att jag nog borde lämna bordet. 

Tsss... 

Ser jag ut att bry mig? 

Kolla på min fina rumpa!!! 

Vad tycker ni att jag ska putta ner idag då? 

Idag var Matte och jag fullständig osams.
För Matte dristade sig att plocka fram snabeldraken!
Fast ingen av oss gillar den och den har fått vila så mycket i städskåpet att vi liksom har glömt bort den...
Men nu var den tydligen hungrig och ville äta vår stora population av dammråttor.
Jag bestämde mig genast för att emigrera till balkongen.
Snabeldraken är verkligen något av det värsta jag vet.
Matte har också en viss aversion och hon var tvungen att pausa hela tiden och hämta andan.
Efteråt var hon tvungen att ligga och vila i två timmar innan hon ens kunde gå på toa.
Hon säger att det börjar bli dags att få hit någon annan som kan dressera snabeldraken.
Och som springer upp och ner till tvättstugan också.
Det tog drygt två timmar innan Matte spärrade in snabeldraken igen på grund av alla pauser.
Så när hon sa att det gick bra att komma in igen så trodde jag henne inte.
Jag satt kvar på balkongen och surade medan Matte vilade.
Men sedan fick Matte dålig samvete och lockade in mig med godis.
Fast hon av någon konstig anledning tyckte att det var mer synd om henne...
Men ni vet ju hur konstig tvåbeningar är.
Hon hade inte ens ork att klappa mig!
Men nu tycker vi om varandra igen.
Mjau!

Ni var många som gissade igår. 

Och ni undrade över precis rätt saker. 

För nej, jag ligger inte i Mattes knä och har inga planer på att göra det just nu. 

Även om jag har blivit en riktig gospropp. 

Med andra ord - det var inte jag på bilden! 

Men visst såg det ut precis exakt som jag? 

För att det var en bild på min biologiske son. 

Honom som jag var tvungen att ge bort på en gång eftersom jag var alldeles för sjuk för att jag hade kunnat sköta honom själv. 

Alla andra ungar dog. 

Men Viking blev uppfödd med flaskan och klarade sig. 

Han blev omhändertagen och adopterad av fina Angelica som gjorde allt för honom. 

Och fast jag befann mig sedan i samma lägenhet som jourhem som han så var han inte min utan Angelicas son. 

Jag har inte född honom själv, inte diad honom, inte tvättat honom och inte lärt honom något om livet. 

Och det var nog lika bra eftersom jag var fruktansvärt skygg medan han växte upp i total trygghet. 

Bilderna ger en liten hint om hur jag antagligen har sett ut som liten. 

Fast jag själv levde ute med en mamma som lärde mig att allt i livet är farligt. 

Han växte upp till en stilig ung kille och Matte träffade honom när hon kom för att hälsa på mig innan adoptionen. 

Han liknade mig väldigt mycket och Matte häpnade alltid när hon såg en bild på honom. 

Men så blev han sjuk. 

Allvarlig sjuk. 

Och var tvungen att somna in för några veckor sedan. 

Bara fyra år gammal. 

Matte blev riktigt chockat när hon fick reda på det för några dagar sedan. 

Och nu har vi lite stilla sorg här hemma. 

För även om han aldrig riktigt var min son så har jag ändå burit honom i min mage. 

Han skulle inte ha funnits utan mig. 

Vila i frid fina Viking. 

Tack till Angelica för bilderna.