Jag brukar inte vara intresserad av Mattes mat eftersom hon inte äter kött.
Men ibland upptäcker jag något gott ändå.
Som pizza!
Jamars vad gott det är med pizza.
Jag var redan nyfiken när pizzan låg djupfryst på en plåt på golvet i väntan på att ugnen skulle bli varm.
Men när Matte sitter vid köksbordet så bryr jag mig inte.
Men häromkvällen blev Matte hungrig rätt sent och det sammanföll med ett program på teve som hon ville se.
Så hon satte sig i soffan med pizzan.
Och jag satte mig bredvid...
Jag sträckte på halsen och ville nosa.
Fast en hel pizzabit var lite för stor.
Så Matte lät mig nosa på en bit när det bara fanns några centimeter kvar.
Och jag nosade inte bara.
Jag slickade!
Slickade med min fina rosa tunga på pizzabotten, pesto, tomatskivor, mozzarellaskivor och riven ost.
Kort sagt - jag betedde mig som om en vegetarisk pizza var det godaste jag någonsin hade smakat.
Matte häpnade.
Och gav mig en pytteliten bit att tugga på.
Den försvann i ett nafs!
Så det blev samma sak med nästa bit.
Jag slickade över halva biten och krävde min andel.
Nu är jag pizzafrälst!
Visst ska vi äta pizza ikväll igen?
Snälla, Matte???