När Matte är riktigt dålig så får hon mycket sympati här hemma.
Efter tre år med hänsyn till mig som extrem skyggis med PTSD och fobi för händer och massvis med tålamod så visar jag precis samma hänsyn och tålamod tillbaka.
Även om jag kanske måste gå hungrig några timmar.
Igår kväll gick jag till och med så långt att jag spydde lite för att visa min djupa empati.
Och precis som vanligt pratade Matte lugnande med mig, hämtade hushållspapper för att torka upp och till sist blött hushållspapper för att ta bort absolut allt.
Jag älskar verkligen när hon gör så.
Så innan hon än kommit upp från golvet hade jag tackat henne redan med flera huvudbuffar.
Brukar ni tackar era tvåbeningar för extra service?
Däremot vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om muslingens reaktion.
Att gå och dränka sig hals över huvudet i min vattenskål tycker jag faktiskt är att ta i lite väl mycket...
Som ni kanske ser är det den välnärda vibrerande musen som går att dra upp.
Vi får se om mekanismen har överlevt självmordsförsöket.
Nu behöver den i alla fall ligga på torkan några dagar.
Och jag vill ha nytt vatten, tack!