Jag vet att det är varmt.
Jag vet att många katter mår dåligt av värmen.
Och ännu fler tvåbeningar fast de inte ens har päls.
Fast Matte anstränger sig att hålla lägenheten sval så blir det lite varmt här också.
Hela förmiddagen är det sol på ena sidan och hela eftermiddagen på andra sidan av lägenheten.
Så fast Matte öppnade balkongdörren klockan 6 i morse och stängde den sedan i tid så är det 27 grader inne hos oss nu.
(Och 32 grader ute i skuggan.)
Men det stoppar inte mig!
Jag antar att jag har fått bra gener.
För jag har ändå spring i benen.
Nyss tvingade jag Matte att spela boll med mig.
Jag rusade runt som om det inte fanns någon morgondag, som Matte uttryckte det.
Själv svettades hon som en gris bara av att plocka upp mina bollar...
Men så har hon ju också eld i halsen till råga på allt.
Nu höjer Matte sitt glas med isvatten och skålar för att det finns värktabletter som får en att stå ut ett tag till.
Medans jag rullar runt på golvet och skjuter bollar i osynliga mål...
Jag vet faktiskt inte varför alla klagar så mycket.
Livet är ju underbart!

Idag blir det ingen rolig blogg.
Matte är hemsk tråkigt och sover bara hela tiden.
Hon har fått en frätskada i halsen i onsdags när en liten tablett fastnade i hennes hals.
Den satt som berget och gick inte att rubba.
Och eftersom den är tänkt att lösa upp sig i tarmen och inte i halsen så blev det inte så bra helt enkelt.
Matte livnär sig på flytande föda eftersom minsta lilla smula brinner som eld i halsen.
Läkarkontakten via telefon sa att det kommer att läka själv.
Så ni behöver inte vara oroliga.
Matte säger att det gör väldigt ont men att hon är glad att det är hon som har ont och inte jag!
Hon säger att allt är bra så länge jag mår bra.
Mjau, det tycker jag också...
Men hon är bra tråkigt just nu.
Så det är faktiskt synd om mig.
Bara så ni vet!
Dessutom är det på tok för varmt.
Mjau!

Idag fick vi besök av tant Lotta.
Först försvann både Matte och tant Lotta iväg och plaskade i det stora blåa läskiga blöta.
När de kom tillbaka tänkte sig tant Lotta inte för och väsnade på tok för mycket för lilla mig.
Det gjorde att jag mest tryckte under soffan och kände mig rädd.
Men tant Lotta hade med sig en räksallad!
Den luktade mycket gott...
Så till slut kom jag fram ändå, nosade bara väldigt kort på hennes tår och stod sedan en liten stund och vädrade mot räkdoften.
Tant Lotta lade en räka på golvet men eftersom jag tyckte att hon var läskigt idag så åt jag den inte.
Sedan gick jag och gömde mig på balkongen.
När tant Lotta hade åkt hem gick Matte och la sig och sov flera timmar.
Och när hon gick upp så var räkan borta!
Även de räkor som tant Lotta hade lagt i min matskål.
Så Matte tycker att jag ska säga TACK till tant Lotta.
Mjau, det var mycket goda räkor!
Så du är förlåten, tant Lotta.
Nu blir du väl glad?
Så skönt att ha Matte för sig själv igen!
Nu vill jag ha gos.
Massor med gos.
Mjau!

Åh, vilken underbar morgon!
Matte vaknade redan klockan 6 för att hon hade så ont i halsen.
Så hon öppnade balkongdörren.
Ljuvlig...
Och dessutom fick jag tonfisk till frukost!
Sedan rusade jag runt ett tag.
Blev avbruten av ett hetsig samtal på gården - två hundar som hade åtskilligt att säga varandra...
Sedan kollade jag sovrummet.
Matte var fortfarande vaken.
Så jag kickade in en boll och tittade uppfordrande på henne.
Och ja, Matte fattade, gick upp och sedan blev det ett rafflande match med bollarna.
Så underbart!
Jag behövde verkligen springa av mig ordentligt.
Till slut blev det lite gos.
Nu ligger jag på balkongen och spanar på allt som rör sig.
Det är helt fanTASStisk att vara katt!
Matte har dessutom lovat mig en ny myntakudde till kvällen.
Kan man begära mer?
Jodå, mer tonfisk och nu och en massa gos på eftermiddagen...

Jag funderar på allvar om att ge Matte Facebook-förbud.
Inte för att hon hänger där för mycket.
Utan för att hon tittar så mycket på andra katter!
Speciellt på en massa söta kattungar.
Och hon blir kär hela tiden...
Sidan "livet med jourkatter" är livsfarligt!
Flera kullar med små fluffbollar som får Matte att fundera allvarligt över möjligheten att adoptera en kattunge utan att jag dödar den.
Men även andra sidor med vuxna katter som har haft det svårt, blivit övergiven, är sjuka eller förvildrade och livrädda så som jag har varit en gång i tiden.
Matte påstår att hon har en massa plats i hjärtat för att älska många behövande katter.
Jag påstår att det bara finns plats för en enda katt här hemma - mig!
Jag gillar inte alls att Matte sitter och trånar efter en massa andra katter.
När hon faktiskt har den finaste och bästa katten som finns redan bredvid sig!
Men det finns ett bra sätt.
Om hon sitter i soffan så är det bara att hoppa upp, kasta sig på rygg, börja spinna och bjuda in på gos.
För då släpper Matte telefonen direkt och sedan tänker hon bara på mig.
Mjau!

Jag har tagit en selfie.
En selfie med pinne och konstigt tvåbening i bakgrunden.
Jag hade inte bett om att ha en tvåbening i bakgrunden!
Hon smög sig dit för att förstöra min selfie...
Det är jag säker på.
Nåja, annars är hon rätt snäll för det mesta.
Och tur är väl det, eftersom hon också bor här...
Men hon är ju bara så konstigt!
Hon inser inte nöjet med att jaga insekter till exempel.
Eller jo, hon jagar dem om de har tagit sig inomhus.
Men hon äter inte upp dem.
Vilket slöseri!
Så mycket fina proteiner hon ignorerar.
Nu är det ju så att hon inte äter några djur alls förutom lite fisk någon gång ibland.
Men ändå.
Och hon fattar definitivt inte att man inte kan komma in på kvällen när man är på jakt efter något som gömmer sig mellan trätrallen på balkongen.
Annars är jag en mycket snäll katt som kommer in direkt när Matte säger till.
Men om jag bevakar ett möjligt byte då vägrar jag.
Och om jag inte är klar efter några minuter så tappar hon tålamodet och kräver att jag kommer in.
I värsta fall kommer hon ut och sjasar in mig.
Vilken förnedring!
Tänk om jag skulle bete mig på samma sätt på morgonen.
Kräva att hon skulle gå upp när jag önskar.
Men det gör jag inte.
Jag tar minsann hänsyn och respekterar att hon behöver sin sömn!
Resumé : jag är en mycket snäll katt.
Matte är en konstig tvåbening.
Mjau!

Nu vet jag!
Jag har ju en piiip-mus, en skriiik-mus och den där ulliga musen som också låter.
Den har inte riktigt haft ett namn än.
Men nu har jag bestämt att den ska heta yyyl-mus.
Ull - ylle - yyyl-mus!
Enkelt att fatta, eller hur?
Matte är nästan lite småsur, men bara nästan.
Hon är hungrig och kissnödig men ändå propsade jag på att få nästan en timmes gos!
Man måste ju passa på när hon sitter i soffan.
Så där låg vi, gosade och gäspade mot varandra.
Dessutom har det verkligen blivit en vana att jag tackar för goset genom att resa mig och trycka och stryka både huvud och kroppen mot Mattes huvud, axel och hals.
Matte får alltid gåshud när jag trycker huvudet mellan huvud och axel på henne.
Hon säger att det är en mycket fin ömhetsbetygelse.
Fast jag fattar inte var gåsen kommer in i bilden...
Nu ska jag ut på balkongen igen och jaga insekter.
Bästa kvällsnöje!
Men när det blir mörkt och Matte stänger balkongdörren då vill jag ha en massa gos igen.

Idag lyckades jag skrämma Matte ordentligt!
Hon hade sovit några timmar och skulle se till mig när hon vaknade.
Men hon hittade mig inte i lägenheten.
Och när hon kollade balkongen så fanns det ingen katt där.
Då stängde Matte dörren för att det var för varmt ute.
Sedan letade hon mycket noggrant inomhus utan att hitta mig.
Och när hon öppnade balkongdörren en gång till så stod jag utanför med en otroligt förorättat min!
Matte bara gapade.
Hon hade ju kollat balkongen?
Och balkongen är inte så stort.
Men jag är ju en liten katt.
Och grå som en skugga.
Jag hade legat längst bort i skuggan bakom en stor kruka...
Vi var båda lite uppskärrade.
Matte när hon inte kunde hitta mig och jag när jag blev utestängd i några minuter.
Nu har Matte lovat att aldrig mer stänga dörren om hon inte är helt säker på att jag är inomhus.
Och jag har lovat att ge mig till känna när Matte letar och har solen i ögonen.
Enklast är det förstås när jag ligger i min koja ute.
Där brukar jag synas väl.