Vad vi gör?
Ingenting!
Vi bara hänger i soffan och latar oss.
Och sen ville jag ha gos.
Vilket jag fick.
Efter ett tag tyckte jag att det räckte.
Och det är helt ok säger Matte.
Man kan ligga och sällskapar bara.
Och sova lite.
Igår kväll vågade jag vara ute på balkongen samtidigt som Matte vattnade blommorna.
Det brukar jag tycka är liiite läskigt...
Tänk om hon råkar vattna mig?
Blomvattenkannan är nog också lite farligt, det har jag alltid misstänkt.
Men Matte tjatar så mycket!
Att allt är lugnt.
Att jag gärna få vara där.
Och så blir det en massa långsamma blinkningar.
Det var samma sak innan jag vågade ligga i soffan.
Matte tjatade i flera månader om att jag gärna fick vara där.
Nuförtiden är det en självklarhet.
Och så finns det folk som påstår att katter inte förstår vad man säger till dom!
Jag förstår alldeles utmärkt vad Matte säger när hon pratar med mig.
Däremot tycker jag att hon låter konstigt när hon pratar i telefon.
Det var fredagens funderingar...
Nu kan jag nog tänka mig lite mera gos förresten, Matte.