Alltid är det något.
Nu när jag har rätsida på tillvaron igen och vågar vara ute på balkongen utan bekymmer så är det istället Matte som är orolig.
Hon säger att vi har fått alldeles för lite pengar den här månaden, det räcker knappt till räkningarna.
Jag vet inte riktigt vad räkningar är men det låter lite som räkor...
Och räkor är gott!
Under dagen klarar Matte sig rätt bra.
Men på kvällen blir hon orolig.
Hon patrullerar skåpen, skafferiet, kylen och frysen och och räknar på fingrarna.
Enligt min uppfattning finns det gott om mat.
Matte rynkar pannan och undrar om hon klarar sig en hel månad.
Själv är jag inte alls bekymrad.
För det finns gott om kattmat!
Jag skulle säkert klara mig i två månader.
Även godis finns det gott om.
Så jag känner mig helt lugn.
Och så som Matte har tröstat mig tidigare så tröstar jag nu henne.
Stryker mig mot hennes ben.
Leker med henne.
Gosar med henne.
För när jag är med Matte så tänker hon bara på mig.
Visst är det bra?
Sedan hoppas och tror vi helt enkelt att allting löser sig till nästa månad.
Jag ska nog se till att Matte inte grubblar för mycket.
För jag är helt oemotståndlig...
Mjau!