Igår kväll hände något mycket otrevligt.
Två bilar stötte mot varandra med en hög smäll!
Nu är det det ju ingen riktig gata där på gården utan bara en väg till parkeringen.
Och längs den står också bilar parkerade.
Så det är ingen som kör fortare än 20 kmh där.
Ändå lät det förskräckligt!
Och ändå var den ena bilen sedan tvungen att bärgas.
Jag själv råkade sitta på första parkett.
Matte påstår att jag hoppade nästan en meter upp i luften!
Sedan flydde jag in och gömde mig direkt under sängen.
När det låter så där tror man ju att man ska dö, bombsäker...
Så även om Matte gick runt och pratade med mig och försökte att övertyga mig om motsatsen så var jag fruktansvärt rädd!
När jag väl kom fram från under sängen så fanns det inte minsta chansen att jag skulle våga ta mig ut på balkongen igen.
Jag smög omkring och bara väntade på nästa smällen...
Matte pratade lugnande nästan hela tiden och till slut vågade jag slappna av lite och stryka mig mot henne.
Det tog ännu längre innan jag kom upp i soffan för att gosa.
Och medans jag gosade med Matte så ryckte jag ibland upp huvudet för att lyssna.
Matte säger att mina nerver inte är de bästa helt enkelt.
Till slut kändes det ganska lugnt och jag somnade på soffan.
Döm då om Mattes och min förvåning när vi vaknade tidigt i morse av ett annat oväsen.
De höll på att förbereda för asfaltering vid husgaveln...
Till och med Matte tyckte att de inte hade kunnat välja en mer olämplig tidpunkt.
Naturligtvis blev jag rädd igen och vågade mig inte ut på balkongen.
Mitt på dagen började det dessutom stinka av asfalt.
Då stängde Matte rigorös balkongdörren.
Sedan gick hon till den sjuka gymnasten.
Jag satt i hallen och blängde på henne när hon gick.
När hon kom hem var det tyst.
Matte öppnade för att vädra och lockade fram mig.
Jag ville fortfarande inte gå ut.
Men att lägga sig på soffan och gosa tyckte jag var helt okej.
Så vi gosade länge och väl till telefonen ringde.
Då kunde jag äntligen gå och äta ordentligt!
Och sedan gick jag ut och lade mig i min koja ute.
Ikväll är jag som vanligt igen.
Men Matte mumlade något om att asfalteringen inte var klar än.
Jag vägrar att fundera över vad det betyder...
Tur att man har en Matte som kan lugna när man är rädd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mjau, jag har väntat i det längsta med den här uppdateringen. Jag hoppades på att jag skulle få bud på alla tio saker. Nu är det åtta av tio. Det är i alla fall bättre än igår. Men med tanke på att det var kattens dag idag så hade jag fakti...

Mjau, det är dags för en första uppdatering av buden. I alla fall de bud som har kommit in. För det verkar lite trögstartat. Jag hoppas att ni inte har spenderat alla pengar på Black Friday och köpt onödiga saker som inte gynnar hemlösa katte...

  Mjau, nu är det äntligen dags för julklappsmjauktionen.  Tyvärr fungerar det fortfarande inte med länken till Facebook och inte heller att läsa bloggen i en mobilanpassad version.  Så det blir lite krånglig men jag hoppas att alla som vill ka...

Mjau, de där små fjäderkotletter fortsätter med sina kamikaze-uppdrag här på balkongen och retar gallfeber på mig! Någon dag ska jag få tag i en, jag lovar. (In your dreams, säger Matte.) Idag försvann den sista snön och det är lite synd efte...

Mjau, att jag har lyckats snurra Matte kring min svansspets och få henne att göra det mesta jag önskar vet ni ju redan. Men Mattes favorit på katthemmet har också lyckats med det. Han brukar pussa och slicka på Mattes hand när han vill ha mer g...