Att ta en selfie är inte så lätt, har jag upptäckt.

Bilderna blev ännu värre när Matte la dem i datorn.

Matte säger att jag måste ha mera fokus...

Men det är inte så enkelt!

Och det var faktiskt första försöket.

Jag måste få öva lite, tycker jag.

Men inte närmaste tiden.

Jag blev nämligen lite vimmelkantig.

Och gjorde saker som jag nästan ångrade där framför telefonen...

Det måste jag smälta först.

Mjau!

Matte och jag har tagit vår första selfie tillsammans!
Det trodde ni inte, eller hur?
Men jag kan faktiskt vara modig ibland.
Om jag känner för det.
Och igår kväll råkade jag känna för det...
Det var mycket spontan och belysningen var inte någon höjdare.
Inte för en grå liten katt i halvmörker.
Men så var det ju inte planerat heller.
Matte freestylade när hon var nära mig och kände att jag var avslappnad.
Jag tyckte att det var lite kul för jag kunde se oss hela tiden på skärmen av telefonen.
Matte tog hur många bilder som helst.
Hälften var oskarp och många andra blev konstiga för att det blev konstigt fokus eller var för nära.
Jag rörde nämligen på mig en del.
Stretchade, gäspade, gav Matte en puss på kinden, ställde mig upp, strök mig med kroppen mot Mattes huvud och slutligen tvättade mig.
Alla bilder är egentligen för mörka.
Men det finns några fina som jag hade velat dela med mig ikväll.
Om inte min sekreterare hade tagit ledigt idag och varit borta några timmar.
För att komma hem och kollapsa i sängen.
Då får man helt enkelt improvisera lite.
Men imorgon ska ni få en hel hög med suddiga, mörka bilder!
Visst längtar ni?

Snart, mycket snart är det dags för nästa auktion.
Den kommer heta ADOPTERA MERA och pengarna kommer gå till Södertälje katthem.
Jag tänker då framförallt på alla dessa nya kattungar och dräktiga katter som kommer välla in på katthemmet snart.
Ni vet, när marskatterna har haft sitt lilla roliga.
Men Matte måste först plocka fram alla objekt, fota dom och allt det där tekniska som jag personligen inte bryr mig om.
Det är bland annat därför man har servicepersonal.
Och Matte ska göra det mycket snart.
Hon säger att vi har riktigt fina saker!
Men först måste Matte vila sig lite efter allt kattvaktandet.
För nu är även Rufus matte hemma igen.
Så nu ska Matte ta det lugnt och bara ligga i soffan tillsammans med mig.
Det tycker jag låter bra.
Men snart är vi igång!

Idag var det så där fint och soligt igen.
Så där att man tror att våren kanske ändå kommer snart.
Jag var en hel del ute på balkongen men såg till att hålla mig i solen, annars var det för kyligt.
Och jag har noterat en del vårtecken.
Det var rätt många fjäderkotletter i omlopp och de verkade mycket glada.
De kvittrade och jag tjattrade tillbaka.
Jag hoppades på att någon av dem skulle landa på min balkong.
Men det hände inte tyvärr, så jag var tvungen att gå in till köket för att äta...
Men det säkraste vårtecken är ändå flygande möss.
När de försöker slita sig från sina snören och börjar flyga långt, då kommer våren snart!
Jag lovar.
Mjau.

Enligt ryktesspridning har jag fått veta hur det ser ut några hundra meter härifrån.
Själv ligger jag för tillfället i Mattes säng.
Men Matte är inte där.
Hon är hos Rufus.
Matte åt middag precis innan hon gick över till Rufus.
Och Rufus fick mat precis när Matte kommit dit.
För annars dör han svältdöden.
Det är han helt övertygad om.
Och när Rufus har bestämt sig för något så är det lika bra att göra honom till viljes.
Annars tjatar han så att man blir döv, säger Matte.
Och nu är det matkoma.
Av både Rufus och Matte.
Efter lite gos blev det magen i vädret och tupplur.
Inte bara Rufus.
Matte också...
Som sagt, rykten färdas snabbt här.
Det var en liten sparv som såg dem genom fönstret.
Sedan flög den vidare och kvittrade om det för mig utanför mitt fönster.
Det skulle inte vara möjligt här hemma. Men Rufus matte har så stort soffa att både Matte och Rufus kan ligga där utsträckta med magarna i vädret...
Men ni får bara se Rufus, för Matte vägrar vara med på bild när hon ligger där, övertrött och med magen i vädret!

Matte är bara så bortskämd!

Inte bara att hon fick fina blommor häromdagen.

Igår fick hon äta extremt läckert hemgjort smörgåstårta och fick bland annat ett påskägg.

Och idag fick hon dessutom en massa fin choklad av en vän.

Men inte nog med det.

Fem katter fick hon gosa med igår inklusive lilla mig!

Först ut var Rufus.

Eller nej, jag förstås!

Jag är ju ändå Mattes sambo.

Sen blev det Saga.

Saga fick en kattong av Matte.

Saga gillade kattongen.

Saga nospussade med Matte, precis som Rufus hade gjort.

Hon försökte dessutom att göra inbrott i Mattes handväska eftersom den luktade efter mig.

Och hon gillade lukten i Mattes skor...

När Matte hade ätit sig mätt och rund åkte hon vidare till stiliga Stina

och speciella Smilla.

Och medans andra tvåbeningar letar och plockar påskägg på påskafton så letade Matte efter katter, plockade upp dem och bar in dem...

Stina brukar gå ut.

Men hon brukar inte gå långt.

Så Matte blev orolig när hon hade varit ute en timme och hon inte kunde se henne.

Hon gick ut och ropade och hittade henne på en altan längst bort.

Så hon gick dit, plockade upp henne och bar in henne.

Under tiden hade Smilla smitit ut, rullat sig i den torra jorden och busade mellan träden.

Hon lyssnade inte alls när Matte ropade på henne.

Så Matte gick efter henne.

Och lyfte upp henne och bar in henne fast Smilla inte gillar att bli upplyft.

Men som tur är gillar Smilla min Matte väldigt mycket så det gick utan problem.

Och när Smilla var inne så hade Stina gått ut igen...

Men då plockade Matte upp henne direkt och sedan stängde hon altandörren!

Då fick det bli gos inne.

Sedan åkte Matte hem.

Till mig, tror ni?

Nej då, hon gick direkt vidare till Rufus igen!

Herren skulle ha en ordentlig portion gos.

Och sen, när hon var så trött att hennes ögon gick i kors, då kom Matte hem till mig.

Men snart gick hon och la sig för att sova.

Förstår ni nu att jag är avundsjuk och gnisslar tänder?

Min Matte bara gosar sig genom dagen med en massa andra katter!

Och jag då?

Jag som är så duktig nu och gosar mig mot henne...

Tur att jag har min underbara myntakudde!

Annars hade det varit förfärligt synd om mig.