Ni kanske känner igen den där känslan.
När ingen bryr sig om ens godis-längtan.
Så att man till slut blir lite desperat och smyger sig på någon annans godisskål på soffbordet.
För att det luktar intressant.
Man nosar i skålen.
Man tassar ut lite bredvid skålen.
Man tassar ner det på golvet.
Väl där inser man att det är inte alls gott.
Och till råga på allt så har man fastnat på övervakningskameran.
I en inte alls smickrande pose.
Hoppsan...
Jag borde ha blivit misstänksam när jag hörde ett undertryckt skratt.
Men ibland lyssnar man inte på varningssignalen.
Jag ville bara säga att jag inte alls är så tjock som det ser ut som!
Det är bara en massa magfluff.
Mjuk och fin magfluff på minst 5 cm.
Bara så ni vet!