Idag har jag äntligen varit ute ordentligt!
Det var soligt och plusgrader och Matte öppnade balkongdörren i två hela timmar.
Det var underbart.
Jag sprang in och ut, jagade ljusreflexer och spanade på fjäderkotletter.
Fast det är jamarblött i min utekoja.
Och det finns fortfarande en snöhög kvar på balkongen.
Varken Matte eller jag förstår varför den är kvar.
Sedan klättrade Matte upp på en pall och då höll jag tassarna framför ögonen...
När jag tittade igen så låg det en massa kvistar från kaprifolen på golvet.
Matte hade klippt ner den.
Den trivs så bra på balkongen att den växer iväg alldeles för mycket, fast det blåser så mycket här uppe.
Jag solade ordentligt också.
Det gjorde inte Matte.
Hon försökte att få lite tvättat och torkat.
Och däremellan föll hon flämtande ner i soffan.
Hon klarar visst inte springandet i alla trappor så bra längre...
Själv klarade jag av att springa runt hur mycket som helst!
Matte borde nog gå på alla fyra tassar hon också, då skulle hon säkert ha mera ork.
För inte kan det bero på alla dessa värktabletter och alla dessa dagar där hon inte kommer ur sängen alls?
Nä, tvåbeningar är veklingar!
Här får ni min bästa spana-blick från förra året.