Jag är bäst!
Det kanske ni redan vet.
Men jag måste jama det igen och Matte håller helt med.
Jag har nu tre kväller i följd hoppad upp på soffan när Matte satt där.
Men bara sent på kvällen.
Jag har heller inte gjort flera närmanden på soffan förutom att jag alltid mjölktrampar och spinner ett tag innan jag lägger mig.
Och det har bara blivit kortare stunder.
Men Matte är sååå glad!
Även fast jag tvingade henne igår kväll att se ett tag på en film hon inte ville se för att hon inte kunde nå fjärrkontrollen utan att störa mig.
Men sedan blixtrade hon på mig med sin dumma telefon och då gick jag därifrån!
Och det är inte allt.
I eftermiddags kom en av Mattes nära vänner på besök en stund.
Hon har varit där flera gånger förut och hon är mycket lugn.
Förra gången hon var där kom jag fram och tittade lite.
Idag låg jag på bokhyllan och brydde mig inte så mycket.
Men efter ett tag hoppade jag ner.
Först gömde jag mig en liten stund under soffan, men sedan kom jag fram och tittade.
Jag satt mitt på golvet och tittade helt ogenerat och mycket nyfiken!
Varken Matte eller hennes vän kunde tro sina ögon.
Hihi!
Det var kul.
Var det någon som sa skyggis?

Som ni vet så fyllde jag ju år häromdagen.

Och då fick jag världens finaste födelsepaket!

Naturligtvis slarvade PostMord och paketet kom flera dagar efter min födelsedag.

Men det kom fram i alla fall.

Det var mycket tydligt att paketet var till mig.

Inte bara för att det var adresserad till mig.

Paketet var från min kattkompis Smiley!

Och vilket fint paket sen.

Leksaker, bollar och påfyllning av mitt godisförråd.

Perfekt!

Med ett kort som ser verkligen exakt ut som jag!

Men det absolut roligaste som fanns i paketet var en mus.

En musrobot.

När man puttar på den så rör den sig helt oförutsägbart och låter som en riktigt mus!

När man puttar igen så stannar den.

Självklart fattade jag mycket snabbt hur man skulle göra.

Och oj, vad jag lekte!

Jag skuttade runt av glädje som en kattunge och ibland hoppade jag med alla fyra tassar i luften...

Jag lekte tills batteriet var slut.

Matte har lovat att fixa nya batterier.

Och tydligen får jag inte leka med den på kvällen eftersom den låter en del.

Men vilken jamarrolig leksak!

Jag måste säga att det var riktigt kul att fira tre år med Matte och ungefär 5 år här i livet.

Och livet blir bara bättre och bättre!

Mjau, jag är en lycklig katt!!!

Mjau, jag hade tänkt skriva om något annat idag.
Men så kom livet emellan.
Och jag måste ju berätta om min och Mattes första riktiga soffmys!
Ja, ni läste rätt.
Jag kom till Matte på soffan igår kväll.
Matte brukar ju säga varje gång hon ser att jag sneglar upp dit att jag gärna få komma upp i soffan och att det inte är farligt.
Så jag testade.
Matte satt i soffan och läste och hade benen uppe.
Men just då hade hon vinklad upp dem så halva soffan var ledig.
Matte hade en filt över fötterna men inte över benen.
Så jag hoppade upp och började trampa runt runt runt.
Sen började jag spinna också.
Matte gömde sig lite bakom sin bok och tittade inte så mycket.
Blinkade bara mot mig ibland och sa att jag var fin.
Efter ett tag la jag ner mig.
Med ryggen demonstrativ åt Mattes håll.
Och med lite tryck mot hennes fötter som låg i en konstig vinkel ovanpå varandra just då.
Och där låg jag.
Med öronen bakåt vinklad medans Matte pratade med sin mjukaste rösta med mig.
Hon vågade inte röra ens lillfingret!
Tiden gick förvånansvärt fort.
Efter en halvtimme vågade Matte bläddra vidare i sin bok.
Efter ytterligare en halvtimme slutade hon prata helt och hållet och försönk i boken.
Jag lade ner huvudet på filten och passade på att sova räv.
Det tog drygt en och en halv timme innan jag reste på mig, sträckte mig och gäspade.
Men innan jag hoppade ner gick jag några steg åt Mattes håll och tryckte rumpan mot hennes ben.
Sen sträckte jag på halsen mot Mattes ansikte och nästan-nosade henne i ansiktet.
En till tryckning med rumpan mot benet och sedan hoppade jag ner, full av värdighet!
Matte satt och gapade...
Hon var fullständig överraskad.
Sedan rörde hon på sina fötter och grimaserar illa.
De gjorde väldigt ont.
Men vad gör väl det i en sådan situation?
Vi har inga bildbevis eftersom Matte inte vågade att sträcka sig efter telefonen.
Men nej, det var faktiskt inte så farligt.
Jag kanske gör om det någon dag.

Vi har haft en allvarlig kris angående maten på sista tiden.
Detta beroende på att Icas eget märke i portionspåsar har tagit slut i butikerna.
Jag tänker inte göra smygreklam här på bloggen utan det är blodig allvar!
Jag skulle kunna tänka mig att äta Applaws varje dag men Matte påstår att det överskrider hennes budget.
Så hon varvar ju Applaws med Icas eget märke.
Ett tag blev det Mjau istället.
Men det har jag tröttnat på och totalvägrar att äta det.
Icas portionspåsar har jag alltid gladeligen gluffsad i mig.
Kanske för att det var den första blötmaten som jag fick här hemma för tre år sedan?
Hursomhelst.
Bristen på Icas mat skapade upprörda känslor.
Matte försökte med Icas på burk.
Jag ratade.
Matte köpte Pussi portionspåsar.
Hon påståd att det var samma ingredienser.
Jag rynkade misstänksam på morrhåren.
Matte sa att jag var extremt kräsen.
(Ska hon säger som älskar Icas mozzarellapizza men dissar den från Dr. Ötger!)
Jag krävde fler godis.
Jag åt mest torrfoder.
Matte blev desperat.
Hon skannade av butiker runt omkring.
Igår hittade hon en butik i Stockholmsområdet som verkade ha kvar maten.
Hon beställde desperat på nätet för hemleverans.
Hon sa till mig att jag kunde sluta svälta mig varannan dag.
Sedan skickades en följesedel på hennes mejl mitt på dagen idag.
Icas blötmat var struken till stor del.
Matte fick ett mindre nervsammanbrott.
Ikväll kom leveransen.
Det blev i alla fall fem paket.
Då klarar jag mig ett tag.
För det är oklart när nästa leverans av Icas blötmat kommer.
Leveransproblem står det på hemsidan.
Vi andas ut ett tag just nu.
Vilket drama!
Tur att Matte postade alla vinster idag så vi kan vila upp oss ordentligt i helgen.
Nu kanske ni skrattar.
Det gjorde katten Rex förra helgen när han fick träffa Matte.
Oklart varför.
Jag skrattar aldrig över Matte.
Hon däremot skrattar åt mig ibland.
Men alltid kärleksfullt!

Idag har Wimsa varit hos veterinären.
Hon var mycket duktig tydligen.
Tänk att det finns katter som är duktiga hos veterinären!
Som sitter på bordet och är snälla.
Jag är djupt imponerad!
Vilken bedrivt som katt.
(Själv skulle jag antingen dött av rädsla eller bitit ihjäl veterinären...
Mig måste man tvinga in i en klämmbur och söva ner för att kunna hantera mig.)
Wimsas hjärta har blivit lite sämre så hon ska börja äta en medicin.
Men hennes personal behöver inte vara orolig.
Däremot ska det bli mycket regelbundna återbesök nu för att ha koll.
Och besöket var dyrt så det var ju en jamartur att jag hann swisha större delen av pengarna igår kväll!
Wimsa sover en del på grund av sjukdomen.
Men ibland är hon pigg som en kattunge!
Här får ni se en bild på henne hos veterinären.
(Morrrrrrrrrrr..... Jag ryser när jag ser det där rummet!)
Hur brukar ni bete er hos veterinären?

Mjau, nu har pengarna börjar rulla in.
Det är bra, då kan Wimsa få de imorgon, hoppas jag.
Och så håller vi väl alla tummar och tassar att veterinärbesöket imorgon går bra!
Förresten glömde jag ju bort att lägga till Ullas gåva till summan igår.
Så det blir faktiskt 100 kronor mer!
Jag känner mig så tacksam idag.
Jag har fått post av en kattkompis med en massa smycken och annat smått och gott för kommende auktioner.
Och idag, efter att Matte hade varit hos tandläkaren, så åkte hon till centralen där hon mötte upp tjejen som hon ville köpa en matleksak av.
Den affären hade hon kirrat tidigt igår morse på Facebook!
Och vet ni vad?
Matte fick inte bara matleksaken utan även en kattunnel och en fin katt i trä.
Allt i en fin, stadig tygkasse.
För en liten slant bara.
Tänk så fina människor det finns!
Jag är så glad när Matte hittar eller får saker till auktionslådan.
Mjau så tacksam jag är!
Då kan jag vila lugnt och trygg och vet att jag kan hjälpa många fler behövande katter.

Hurra för mig på min födelsedag!
Och ännu mer HURRA för katten Wimsa!!!
Det blev en riktigt bra slant med hjälp av er alla.
Jag vill säga grattis till katterna Smiley, Nisse, Cornelia, Nallis och Tommi.
Till hönan Agda.
Och till tvåbeningarna Anna, Björn, Åsa och Benny.
2745 kronor blir det till Wimsas vård.
Ni som har varit med förr vet ju hur det fungerar med betalningen.
Och era adresser har jag sparat.
Ni som är med för första gången kan ta kontakt med Matte här i kommentarsfältet eller via Facebook och messenger.
Vinsterna skickas när pengarna kommer in och i mån av Mattes ork.
Men senast i slutet av veckan.
Här har ni det slutgiltiga resultat :
1) 100 kr, Björn
2) 100 kr, Björn
3) 200 kr, Smiley
4) 200 kr, Anna
5) 100 kr, Saga
6) 300 kr, Nisse
7) 300 kr, Cornelia
8) 125 kr, Nallis
9) 110 kr, Åsa
10) 100 kr, Tommi
11) 100 kr, Benny
12) 300 kr, Smiley
13) 210 kr, Åsa
14) 500 kr, Agda
Tack för den här gången!
Om ca en månad blir det en ny auktion.
Hoppas ni vill följa min blogg och även vara med på nästa auktion.
Och så måste jag berätta att jag älskar detta sms.
Matte ringde ju till Agria för två år sedan och sa att den här dagen ska vara min födelsedag - eftersom ingen vet när jag föddes.
Och själva adoptionsdagen är faktiskt den perfekta födelsedagen.
Jag har fått ett hem.
Och jag har fått en födelsedag.
Jag är en mycket lycklig katt!

Mjau, nu är det slutspurt på auktionen!
Imorgon kväll klockan 20:00 avslutas den.
Det finns många fina bud redan, men man vet ju aldrig om det blir ännu bättre.
Wimsas ultraljud på hjärtat nu på torsdag är i alla fall säkrad!
Det känns bra i mitt lilla katthjärta.
Att vi tillsammans gör det möjligt.
Det har inte hänt så mycket på budfronten idag så jag tänkte slippa räkna upp alla bud igen.
Det enda som har hänt är ett nytt bud på nr 6 på 300 kronor från katten Nisse.
Alla andra bud är så som de var igår.
Nu längtar jag efter imorgon!
Mattes och min jubileum.
Och Matte har lovat mig något riktigt smaskigt att äta.
Sen ska vi tänka tillbaka till den där dagen för tre år sedan.
När Matte kom och hämtade mig.
När vi åkte buss och tunnelbana i två timmar.
Och hur det var när vi äntligen kom hem.
Hem!
Till mitt alldeles eget hem.
Jag visste inte ens vad ett hem var.
Men nu vill jag aldrig mera vara utan!
Och det är därför som Matte och jag försöker att hjälpa andra katter och katthem.
För att alla katter ska få det lika bra som jag.
Mjau...