Direktlänk till inlägg 21 februari 2018
Jag är en snäll katt.
Jag håller Matte sällskap i soffan varje kväll.
Det är noga på att vi delar rättvist.
Halva soffan till Matte och andra halvan till mig.
Här snackar vi rättvisa utan hänsyn till kroppsstorlek.
Det betyder att jag kan sträcka ut mig bäst jag vill medans Matte måste knöla ihop sig.
För kroppskontakt är inte tillåten.
Och som ni har förstått så är det jag som bestämmer det här!
Så långt så väl.
Men Matte klagar ibland.
Inte över sällskapet utan över utrymmesfördelning.
Hennes fötter och ben blir så stela när hon sitter med uppdragna ben i samma ställning i två eller tre timmar.
För även om jag får röra mig hur jag vill så måste Matte sitta helt still.
Sedan två kvällar tillbaka har hon fått sträcka sig efter telefonen och vattenglaset vid behov.
Det tycker jag är mycket generöst av mig.
Men inte röra kroppen!
Bara armen.
Matte är så glad ändå.
Men hon börjar bli lite grinig efter ungefär två timmar.
Försöker smyga med minimala rörelser i benen.
Då brukar hon få en förgrymmad blick av mig.
Ibland rycker jag även upp huvudet och stirrar anklagande på henne.
Då blir hon genast stel som en pinne igen.
Men igår kväll var hon oförskämt!
Mitt personliga rekord ligger på 3,5 timmar i soffan.
Igår kväll blev Matte gnällig redan efter 2,5 timmar.
Och då blixtrade hon på mig!
Kan ni tänka er vilket oacceptabelt beteende...
Här går man och offrar sig varje kväll för att Matte ber och bönar om att få sällskap i soffan och så har hon ingen uthållighet!
Lagd katt ligger.
Punkt.
Alla störningsmoment undanbedes vänlig men bestämt.
Eventuellt får man smygdricka vatten.
Men att först släcka lampan och tala om för mig att det är dags att sova?
Jag menar - hallå, JAG SOVER JU REDAN!
Och att sedan blixtra på mig.
Det är höjden av fräckheten helt klart!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | |||||||
|