Matte är på blixt-humör.
Hon har blixtrad länge och väl på mig idag.
Det är så tröttsamt!
Enda sättet att stå ut med det är att blunda och låtsas som ingenting.
Matte ursäktar sig med att jag ser så söt ut när jag ligger här.
Ja, men det vet jag ju att jag är söt!
Och att det ser så mysigt ut.
Nähä, du Matte...
Glöm det.
Du får skaffa egen transportbur.
Min får du inte!!!

Tydligen är det Lucia idag.
Det betyder ljus och sång tidigt på morgonen, har jag förstått.
Så jag tänkte att jag skulle lussa för Matte.
Jag planerade mycket noga.
Det är ju inte så enkelt att fixa för en liten katt.
Jag började förbereda redan klockan fyra, för att vara på den säkra sidan.
Det innebar dribblandet av min lilla marsvin.
Eftersom marsvinet är liten men hårt och golvet också är hårt så innebar det en del ljud.
Men som tur är så har Matte bra öronproppar.
Dem tryckte hon bara in lite till och försökte somna om.
Hon hade nästan lyckats med det när jag äntligen fick igång marsvinet.
Marsvinet har en batteri som man sätter igång på en pytteliten knapp längst bak.
Matte måste alltid leta efter den när hon ska sätta på batteriet, vilket händer rätt sällan eftersom marsvinet vibrerar då och låter jättemycket.
Jag tänker inte avslöja hur jag bar mig åt.
Men jag lyckades med att sätta igång batteriet.
Det innebar inte bara ett högt ljud mot golvet utan även ljus - marsvinet har en lampa i nosen!
Det tog en liten stund innan Matte fattade vad som hände.
Men sen hoppade hon ur sängen och kom in i vardagsrummet.
Jag trodde att hon skulle bli glad...
Men hon är så otroligt otacksam så hon stönade bara "herregud" och sen fångade hon in marsvinet och stängde av det.
Sen undrade hon om hon kunde få lite morgongos eftersom hon ändå var uppe.
Men det fick hon inte.
Jag var ytterst förnärmad över att hon inte uppskattade min fina Lucia-överraskning!
Då gick hon och la sig igen.
Det tog en bra stund innan jag hörde henne äntligen fnissa ifrån sovrummet.
När hon äntligen fattade att jag hade försökt att lussa för henne...
Marsvinet är härmed döpt till Lucia.
Men Matte säger att hon förhoppningsvis inte råkar på någon av sina grannar på några dagar eftersom jag antagligen väckte hela huset med mitt lussande...
Jaha ja.
Katten går tunga fjät i hyreshuset...

Titta vad jag fick på posten idag!
Eller ja, den är väl till både Matte och mig.
Den fina plåtskylten som vi så gärna ville ha.
Vilken glädje!
Tack snälla Agneta för den fina presenten.
Den kommer få en passande plats här hemma!

Idag är det äntligen snö igen.

Sån där fin och mjuk snö.

Som man kan leka i.

Mjuk snö som lägger sig överallt och döljer omgivningen.

Som gör att jag bara blir en mörk liten prick i allt vitt.

Snö som man kan gräva i.

Och nosar i.

Sen blir det kallt om nosen.

Och om tassarna.

Så då springer man tillbaka in och stryker lite kall friskluft-päls mot Mattes kind.

Och så buffar man henne i huvudet.

Det är rätt kul har jag upptäckt.

Sedan äter man som en häst efter den friska luften!

Och rullar ihop sig på sin fönstersäng och nöjer sig med att betrakta härligheten innifrån...

Långsamt, mycket långsamt dyker det upp ett svagt gryningsljus utanför fönstret.
Och långsamt, mycket långsamt kliver Matte upp ur sängen.
Hon sätter sig i köket och tänder ett stearinljus.
Hon tänker på sin mamma som skulle ha fyllt år idag.
75 år skulle hon har fyllt idag.
Men hon har inte fyllt år de senaste 20 åren.
Det handlar verkligen om mammor den här helgen.
Mammor som har lämnat oss.
Min egen mamma klarade aldrig av ett liv inomhus.
Så det blev TNR för henne.
Ibland undrar jag om hon finns kvar därute någonstans.
Det är väl ungefär 4 år sedan jag såg henne senast.
Har hon blivit sjuk och dött?
Har hon svultit ihjäl?
Ingen vet.
Och eftersom jag är katt så lägger jag inte så många tankar på det heller.
Jag har fått ett bra liv.
Mycket bättre än jag någonsin trodde var möjligt.
Och jag har en ny familj.
Nu är Matte min familj och jag är Mattes familj.
Tack för frukosten, Matte!
Nu är det lekdags.
Med något som låter maximalt...
Och du Matte?
Om du kommer till vardagsrummet så kanske du får lite gos mot huvudet.
För gryningen blir ljusare.
Och livet går vidare.

Idag är Matte och jag ledsen.
Och det är inte bara vi som är ledsna.
Många andra tvåbeningar är också det.
Och fyra speciella katter och en skällis är ledsna för att någon aldrig mer kommer hem till dem...
Sedan har Matte äntligen plockat fram vår fina adventsljusstake till soffbordet.
Bara för att upptäcka att de vita stearinljusen har gömt sig på okänd plats.
Hon hittade bara ett och ett halvt.
Vilket är helt tillräckligt, eftersom det bara är andra advent.
Med ett halvt ljus ser det dessutom ut som om den hade stått där redan förra helgen...
Perfekt ju!
Men Matte är inte nöjd och nu leter hon efter dessa stearinljus som hon är säkert på att de borde finnas.
Ganska säkert.
Lite säkert i alla fall...
Hon lär ge upp snart och sjunker ner i soffan.
Och då kan jag äntligen komma fram och tigga godis!
Man kan nämligen äta godis även om man är ledsen.

Mjau, vi bloggar inte.
Vi bara sover.
Mest är det väl Matte som sover.
Hon måste ha fått sömnsjuka...
Hon borde faktiskt platsa i Guinness rekordbok!
Och som den snälla katt jag är så anpassar jag mig och sympati-sover.
Och när vi inte sover så tänker vi på vår vän vars mor är döende.
En mor dör alltid för tidigt, oavsett hur gammal man är.
Så våra tankar är på sjukhuset i Skövde.
Matte skickar varma kramar och jag luftpussar.
Och Matte tänker tillbaka på tiden för över 20 år sedan.
Sen blir vi fuktiga i ögonen och gosar lite extra.

Mjau, vi är lite trötta idag.
Eller det är mest Matte som är trött.
Hon var tvungen att gå upp tidigt och passa en tid.
Så när hon kom hem mitt på dagen så fick hon lite extra gos utanför schemat och sedan sov hon som en stock i många timmar.
Och nu vill hon snart gå och lägga sig igen.
Men jag kom på att jag kunde visa er hur fint jag fixar Mattes hår när jag stryker mig mot henne.
Matte hade lagt upp en bild på ansiktsboken men det finns ju bloggläsare som inte är med där.
Eftersom jag mest stryker mig fram och tillbaka mot Mattes huvud så fördelar jag håret lite lagom överallt.
Visst blir det snyggt?