Ibland gör man överraskande bekantskaper.
Igår när Matte handlade några kattrelaterade saker för kommande auktioner på Tradera så visade sig säljare hade en katt som såg ut precis som jag!
Och inte nog med det - även samma historia i stort sett.
Utefödd och uppvuxen, megaskyggis med trauma i bagaget.
Också adopterad vid tvåårsålder, men sjutton år vid det här laget.
Och de senaste fem åren har hon varit en riktigt gosig myskatt!
Men hon har kelat tidigare än så.
Och hon är alltid lite på sin vakt.
Velat ha lugn och ro omkring sig.
Matte och jag älskar sådana historier!
Vi vet ju att det kan ta tid.
Och jag tar gott om tid på mig.
Men det kommer bli bra till slut.
Det tror både Matte och jag på.
Och apropå det - i morse stod jag säkert en halv minut, trettio hela sekunder bredvid Mattes huvud i sängen.
Det var bara huvudet som syntes, vilket jag gillar.
Jag nästan-nosade henne i ansiktet och vi kunde känna varandras andetag.
Matte såg ut att sova, fast hennes ögonfransar var inte helt stängda...
Det var trevligt!