Vaddå?
Vad säger du Matte?
Jag har blivit rund, påpekar du.
Men så där säger man väl inte till en dam?!
Dessutom gillar jag runda saker.
Bollar till exempel är något av det bästa jag vet och de är klotrunda!
Vaddå?
Gått upp i vikt?
Mjau, jag är en viktig katt, jag!
Vaddå övervikt?
Jag närmar mig bara Rufus lite i utseende.
Du gillar ju Rufus fast han är överviktig.
Vaddå?
Tröstätit medans du var kattvakt?
Kanske lite grann.
Men det gör du ju också ibland, Matte.
Och din bakdel är inte så liten den heller!
Det har blivit alldeles för många fryspizzor senaste tiden!
Och choklad.
Jodå, jag håller koll på dig!
Om jag får låna telefonen kan jag fota din bakdel underifrån när vi leker och du sitter på huk...
Vaddå?
Vi diskuterar min kropp men inte din?
Det är väl inte rättvist!
Dessutom kan du ju räkna ut varför jag har gått upp i vikt.
Jag säger bara Royal Canin.
Visserligen gillar jag att du blandar deras mat CALM med min vanliga Orijen.
Men det är väl bara att konstatera att kolhydrater som spannmål förstörde denna kropp!!!
Du kan knappast påstå att det är mitt fel.
Specialmat för skyggisar, jo jag tackar.
Du vill ha fortsatt sällskap i sängen och få dina handpussar.
Så ligger det till!
Vaddå?
Begränsa torrfoderintag?
Men Matte!
Om jag ska banta får du också göra det.
Vaddå du har inte gått upp i vikt?
Matte, jag kanske är rund, men du är fantastisk fyrkantig!
Så det så.

Fattar ni hur underbart det är att Matte bara är min igen?
Visserligen är hon seg som gammal kola.
Men hon har tid och ork att leka med mig flera gånger dagligen.
Det älskar jag!
I förmiddags lekte vi så länge att Mattes fot somnade där hon satt på huk.
Men hon ville inte röra den eftersom jag höll på med kattmynta och rullade runt bara 30 cm ifrån henne.
Hon har redan fått en motvillig handpuss - hennes senaste grej, att hålla fram handryggen för att få en puss.
Det får hon ibland.
Om jag inte låtsas att jag inte ser eller vändar demonstrativ ryggen till.
Ibland får hon en luftpuss och ibland en puss som kittlar.
Den senaste varianten fick hon på armen när jag passerade henne under leken.
Då blev hon glad!
Mjau, nu tror jag att det är dags för en lekstund till.

Mjau, jag är väldigt trött på grund av vädret och har mest sovit idag.
Samma sak med Matte, hon är ju nästan en katt själv...
Jag kom på att jag missade att publicera en bild på Matte.
Matte när hon är inkognito.
Vilket hon är när hon åker bort eller vänstertassar med andra katter, som Rufus eller Frances.
Då sätter hon på sig sina stooora ögon och tror att det inte går att känna igen henne!
Pyttsan...
Ni är härmed varnade till nästa gång när Matte spårar ut.
Observera att Matte inte gillar att vara med på bild på bloggen.
Det går bra tillsammans med en annan katt.
Men inte själv.
Så ni får inte avslöja mig!
Om hon undrar om jag bloggade idag så får ni svarar nej, ingen aning, har inte sett något.
Nu ska jag sätta henne framför Miss Marple så lär hon vara upptagen resten av kvällen.
Mjau!

Nu när Matte är bara min igen så händer det saker.
Till exempel att Matte gör intrång på min balkong.
Hon vattnar och plockar vissna blommor och blad och en massa larv med krukväxterna.
Och så har jag fått tak på min koja!
Vit tak av kakel.
Det var kakelplattor som blev över hos någon och bortskänktes.
Och då hämtade Matte dem.
Inte för att kakla om utan för smågrejer och som underlägg.
Sedan har hon kaklat taket på kojan för att dels skydda den lite mot regn men även mot solen.
Det är väl tjusigt?
Därför ställer jag upp på en bild!

Nu tänker jag ta hejdå av Frances här i bloggen.

Hon har fått dominera både bloggen och Mattes liv alldeles för länge, om ni frågar mig.

Visst är hon väldigt söt, men någon måtta får det vara.

Det här är ändå min blogg!

Även om det inte ser ut så just nu...

Och de senaste dagarna har det liksom inte funnits någon hejd med mys och gos.

Men nu tänker jag sätta ner tassen.

Och krävar tillbaka min blogg.

Men hallå, Matte!

Hur många bilder ska det bli egentligen?

Nu räcker det faktisk!

Säg hejdå Frances.

HEJDÅ !!!

Egentligen skulle jag ha skrivit ett sista inlägg om Frances med massor med bilder.
Men Matte orkade bara hjälpa mig att ladda över bilderna från telefonen till datorn.
Sen tog det stopp.
Så det inlägget kommer imorgon - förhoppningsvis.
Man vet aldrig så noga med Matte.
Och jag måste ju få hjälp av henne att få bilderna över till bloggen också för att kunna skriva ett inlägg.
Svikar-Matte!
Så idag får ni bara ännu en bild av hur Frances myser med Matte.
Som om vi inte visste det liksom...
Mjau!

Idag hände det.
Det som inte skulle hända.
Och nej, ni kan andas ut.
Allt är bra.
Men vilken chock!
De hade kommit upp efter en timmes promenad på morgonen, Frances och Matte.
Matte fixade frökens frukost och sedan sin egen.
Balkongdörren stod öppen.
Matte hade koll.
Sen diskade hon.
Och efter det var Frances borta.
Matte försökte andas djupt och letade genom lägenheten.
Ingen Frances.
Panik!
Hon rusade ner och kastade upp dörren och ropade.
Och då kom lilla fröken fram ur en buske.
Aningen uppskakad.
Men helt och frisk.
Och hon ville in.
Matte har känt igenom hennes kropp flera gånger.
Hon äter och springer och leker utan problem.
Men Mattes nerver är förstörda.
Hon är helt slut.
Det är inte klart om Frances hoppade eller ramlade.
Matte tror det sistnämnda.
Hennes hjärta har fortfarande inte lugnad ner sig.
Men nu sitter de och gosar och låtsas att ingenting har hänt.
Gos är bästa medicinen!

Varje dag kommer Matte hem med nya berättelser om Frances.
I morse hade hon och Matte en långdragen diskussion om hur nära man få gå gatan där bilar kör.
Frances var full av övermod och ville inte alls lyssna på Matte.
Hon avvek gång på gång och till slut rusade hon upp i ett stort träd bredvid gatan.
Det tyckte hon var skoj till att börja med men snart märkte hon att det var mycket svårare att ta sig ner.
Då blev det världens klagande uppe i trädet!
Till slut lyckades hon ta sig ner och tillät Matte att bära iväg med henne.
Det går inte att få tag i henne om hon inte vill, då är hon hal som en ål!
Igår kväll däremot körde hon en "Rufus" det vill säga hon hoppade upp i Mattes knä, la sig tillrätta, krävde gos och somnade.
Så där satt Matte med busungen som var slut efter allt bus.
Frances hade borrat sin lilla nos i Mattes tröja nära armvecket och vilade mot hennes arm.
Jamarmysig tyckte Matte och ville inte störa henne.
Behöver jag säga att hon kom hem mycket senare än det var tänkt?
Tyvärr finns det inga bilder på något av dessa situationer.
Matte är nämligen inte en sådan som alltid bär med sig telefonen.
Egentligen borde jag vara upprörd.
Men jag bidar min tid.
Det är bara några dagar kvar.
Sedan är Matte min igen.
Bara min!

Förresten fick jag kort av kung Kakan, Lillen och Smulan igen.
Ett riktigt coolt kattkort.
Mycket passande på den internationella kattdagen!