Varje dag kommer Matte hem med nya berättelser om Frances.
I morse hade hon och Matte en långdragen diskussion om hur nära man få gå gatan där bilar kör.
Frances var full av övermod och ville inte alls lyssna på Matte.
Hon avvek gång på gång och till slut rusade hon upp i ett stort träd bredvid gatan.
Det tyckte hon var skoj till att börja med men snart märkte hon att det var mycket svårare att ta sig ner.
Då blev det världens klagande uppe i trädet!
Till slut lyckades hon ta sig ner och tillät Matte att bära iväg med henne.
Det går inte att få tag i henne om hon inte vill, då är hon hal som en ål!
Igår kväll däremot körde hon en "Rufus" det vill säga hon hoppade upp i Mattes knä, la sig tillrätta, krävde gos och somnade.
Så där satt Matte med busungen som var slut efter allt bus.
Frances hade borrat sin lilla nos i Mattes tröja nära armvecket och vilade mot hennes arm.
Jamarmysig tyckte Matte och ville inte störa henne.
Behöver jag säga att hon kom hem mycket senare än det var tänkt?
Tyvärr finns det inga bilder på något av dessa situationer.
Matte är nämligen inte en sådan som alltid bär med sig telefonen.
Egentligen borde jag vara upprörd.
Men jag bidar min tid.
Det är bara några dagar kvar.
Sedan är Matte min igen.
Bara min!

Förresten fick jag kort av kung Kakan, Lillen och Smulan igen.
Ett riktigt coolt kattkort.
Mycket passande på den internationella kattdagen!