Mjau, Frances lever tydligen livet borta vid vattnet.
Inte för att hon får gå ända fram till vattnet men ändå. Hon kan spana ut mot vattnet och hon kan titta på en massa måsar och hundar från balkongen.
Men hon är väldigt dumdristig också.
Fast hela balkongen är i glas som man kan se igenom så vill hon ändå sticka ut huvudet på sidan.
Eftersom hon även gillar att smita över till den lutande fönsterplåten är öppningen längre upp barrikaderad.
Men idag tryckte hon helt sonika skyddet åt sidan och var på väg ut mot fönsterbläcket.
Matte satte nästan teet i fel strupe!
Men hon gjorde som vanligt som när Frances balanserar på balkongräcket.
Hon hon gick ner på huk, lockade på henne och gick sedan in och ropade hennes namn.
Då brukar Frances komma ner.
Så även idag.
Men Matte säger att hon kommer bli gråhårig innan kattvaktandet är slut.
Och idag blev Frances blött igen!
Allting var ju fortfarande helt blött ute efter gårdagens skyfall.
Man kan ju tycka att hon borde ha lärt sig efter förra gången.
Men hon kanske inte tycker att det är så farligt ändå?
Hon blir hur som helst lite ynklig när hon är riktigt blött efter att ha krupit runt i buskarna.
Då vill hon bara in.
Sen torkar det ju fort.

Frances: varför vill tanten att jag ska gå in från balkongen NU IGEN??!