Mjau, när Matte äntligen kom hem från Frances idag så gick vi och sov i sängen i tre timmar tillsammans.

Det var jamarmysigt!

Matte somnade på två röda och då kunde jag spana in henne i lugn och ro.

Och när Matte gick upp sov jag så djupt att jag inte la märke till det.

Men det kan man unna sig, även som skyggis.

I alla fall när man vet att ens matte respekterar att man inte vill bli klappat.

Eller rört överhuvudtaget.

Det är väldigt skönt med en matte som tar hänsyn till ens integritet.

När man får utvecklas i sin alldeles egen takt.

Som i mitt fall råkar vara väldigt långsamt...

Jag är sååå nöjd!

Eller förresten - nu ska Matte tydligen snart till Frances igen.

Så vi kan väl säga halvnöjd.

Det är lite för mycket Frances i vårt liv just nu, tycker jag.

Tre till fyra timmar på morgonen och två timmar på kvällen.

Tydligen behöver man så mycket tid minst när man är liten och krävande och charmig.

När man vill gosa och gör sin röst hörd ordentligt.

Jag kommer också bli en sån någon gång.

Alltså gosig och högröstat.

Liten blir jag ju inte igen.

Men ibland säger jag till när jag vill något.

Det ska jag bli bättre på.

Och charmig - det är jag väl redan?

På mitt sätt då...