Godis är gott.
Och godis är viktigt.
Jag älskar godis!
Men bara några speciella sorter.
Dreamis och sånt där hårt godis går helt bort.
Mjuka sticks från vitakraft och naturligtvis frystorkad kött och fisk från Cosma och Thrive.
Det är min melodi.
Jag menar bara för att jag är utefödd och uppvuxen så är jag ju inte född bakom en byrå!
Jag uppskattar kvalitet både när det gäller mat och godis.

Det är mycket enkelt att få godis.
Man närmar sig Matte lite försiktigt och ser till att man har hennes uppmärksamhet.
Då sätter man sig, lägger huvudet på sned och blinkar lite så där bedårande.
Så där som Matte tycker om.
Då får man garanterat godis.
Och flest godis får man när man tar de ur handen.
Om man nu känner för det.
Det gör inte alltid jag.
Ibland tycker jag inte att det är värd besväret.
Och ibland känner jag mig lite blyg.
Och ibland känner jag mig mest busig och vill rusa efter en godisbit.
Men om jag känner mig busig så sitter jag faktiskt mitt i rummet och kräver godis verbalt.
Precis som jag kräver lek och uppmärksamhet ibland.
Några väl valda mjau helt enkelt.
Matte är uppfostrat till att lyssna på mjau.
Förutom mitt i natten.
När jag kräver godis så får jag någon bit kastat och erbjudande om att få mer om jag tar det ur handen.
Och om jag tar godis ur handen får jag hur mycket jag vill.
Fast jag vill ha maximalt 6 bitar.
Jag är rätt måttligt.
Och det går fortfarande inte att köpa mig med godis.
No way!
Jag har stor kattegritet.
Och jag vet exakt vad jag vill och inte vill.
Mjau!