Jag är så otroligt nöjd över att Matte är hemma igen!
Visserligen höll jag henne på halster en stund.
Det tog trekvart innan jag klöste på soffan, kastade mig på rygg och rullade runt.
Och det tog nästan ett dygn innan jag lekte MED henne och inte bara själv...
Jag har inte tagit godis ur handen.
Inte har Matte fått något besök i sängen heller.
Men när jag såg att hon var vaken i morse så la jag mig under huvudändan på sängen för en aning närhet.
Och självklart pratade Matte med mig då, vilket jag hade räknat ut.
Förresten - finns det något finare än ens mattes röst?
Skulle inte tro det.
Så nu är livet bra igen!
Även om Matte försvann en lång stund över till Rufus och vikarien.
Det var väl onödig?
Hon luktade Rufus lång väg.
Och vikarien skvallrade om att jag bara hade gömt mig under soffan...
Men hon hade gett mig mycket godis i alla fall, så som Matte hade beordrad.
Hon la de i en kartong som är mycket klurigare än en äggkartong så jag fick jobba för att få fram dem.
Det tyckte Matte var en bra semesteraktivitet...
Och naturligtvis hade jag hunnit med lite bus också, som vanligt när Matte överger mig.
Jag hade rivit ner några saker från hyllan under soffbordet.
En klassiker som jag oftast tar till i i sådana lägen.
Men som sagt - nu är allt bra igen!