Jag lyckades nästan i morse!
Men tyvärr bara nästan...
Matte gick ju upp klockan jättetidigt och en liten stund innan hon skulle åka gick hon ner med soppåsen.
Hon tog inte med sig nyckeln eftersom hon inte låste dörren.
Eftersom Matte inte hade sovit så mycket så noterade hon inte att hon var tvungen att låsa upp porten.
Men när hon skulle in igen - då fattade hon minsann!
Hon kom inte in...
Hon hade varken nyckeln eller telefonen med sig.
Och som sagt, det var mycket tidigt.
Så medans jag satt i hallen bredvid väskan och höll tummarna fick Matte total panik.
Hon sprang längs huslängan och kollade på alla fönster för att se om någon kanske var vaken.
Det lös i ett badrumsfönster men det var på tredje våningen...
Men efter några minuter inträffade (tyvärr) ett mirakel.
En granne längre bort kom ut och gick till sin bil.
Så Matte rusade dit.
Jaha ja.
Där gick den där chansen om intet...
Matte sprang upp, greppade väskan, luftpussade mig och fick sedan jogga till sista nattbussen som bara går en gång i timmen.
Kvar satt jag och kände mig snopet.
Jag hade nästan saboterat Mattes avresa.
Men bara nästan.
Men jag har lärt mig att man lyckas med mycket när man sitter i hallen och ser anklagande ut.
Nu borde Matte väl ändå lärt sig läxan att det inte blir bra när hon åker ifrån mig!
J***a granne bara som dök upp i fel moment.
Men det är bara att gilla läget.
Och läget är tråkigt.
Väldigt tråkigt!
Tänk att man kan sakna sin rymningsbenägen servicepersonal så mycket...
Bäst att sova bort tiden.