Matte tror inte att jag fattar.
Men jag är inte dum.
Jag har redan dragit mina slutsatser.
Det där sammanhanget mellan resväskan och att bli lämnat.
Om så bara för en viss tid.
Så jag är både ledsen och misstänksam.
Matte säger att det bara handlar om tre nätter.
Det spelar ingen roll.
När hon är bortrest så känns varje dag som en evighet.
Matte säger att min snälla kattvakt kommer som vanligt.
Men jag vill inte!
Tre nätter är tre för mycket.
Jag kräver ensamrätt på min Matte!!!
Det enda som är bra är att hon inte har städat än.
Hon städer alltid innan hon åker.
Så än så länge kan hon inte åka.
Men jag känner ju att något är på gång.
*morrhårsdarr*.........
Snart.
Mjaaaaaaaaauuuuuuuuu....!!!!!!!!