Äntligen!

Här kommer inlägget om min älskade fjäril.

Det är en batteridriven fjäril på en tunn metalltråd som kretsar kring blomman.

När man slår till den börjar den låta lite och vippar lite samtidigt.

Matte fick ta massor med bilder med blixt utan att jag brydde mig.

För det här är sååå kul!

Det är action on a high level, fast man kan ligga ner och leka.

Håll i er för nu kommer massor med foton.

Och försök att inte skratta och se om ni lyckas...

Man kan fånga fjärilen hur många gångar som helst.

Och som ni ser gäller full koncentration!

Never mind att jag ser ut som en säl...

Fast man ligger ner är hela kroppen involverad.

När Matte ligger i soffan kan hon bara se mina baktassar som rycker och svansen som kringlar sig än åt det ena, än åt det andra hållet.

Minna framtassar är i toppform!

Men ibland går det så vild till att det hela ramlar.

Då måste Matte ställa upp den igen.

Mimmi - karate kid.

Nu kanske ni förstår varför jag håller på att leka med fjärilen varje kväll minst en timme?

Jag har redan avverkad två batterier...

Men så är det ju väldigt nyttig gymnastik också!

Matte tog förstås minst 20 bilder till...

Men hon säger att vi inte kan lägga upp allihopa.

Tyvärr.

Men hon valde godbitarna.

Och kanske ni får se den ena eller andra bilden så småningom här på bloggen.

För er som undrar - nej, det är inte riktigt lika kul som att fånga nattfjärilar.

Den här är bara en plastbit som inte kan ätas.

Åt andra sidan kan jag döda den hur många gånger som helst varje kväll.

Så många nattfjärilar skulle vara svårt att hitta även om jag fick stanna ute på balkongen på natten.

Mitt betyg: full pott!!!