Som ni säkert har märkt på senare tid så har jag från att bara velat ligga ensam i sängen gått mer och mer till att hålla Matte sällskap i den.
Vi har ingen fast struktur för det ännu utan det blir lite så som jag känner för.
Och ibland försöker jag mig på väldigt försiktiga närmanden och ibland inte.
Igår kväll till exempel hade jag redan legat där i över en timme och sovit innan Matte kom och la sig.
När hon hade släkt lampan och låg still så klev jag upp på kudden mellan oss och nosade länge och väl i riktning mot Matte.
Sen gjorde jag om, hoppade ner och gick iväg.
Men när Matte vaknade i morse så låg jag där igen.
Eftersom det var tidigt så somnade hon om flera gånger och jag låg kvar hela tiden, i minst två timmar!
Men när hon hade vaknat på riktigt och plockade upp telefonen så tog det bara några minuter innan jag hoppade ner från sängen.
Men innan jag lämnade sovrummet vände jag mig om och tittade intensivt på henne.
Och hon är ju inte dum så hon lade ner telefonen, gick upp och öppnade balkongdörren åt mig.
Varpå jag direkt spatserade ut.
Jag vet att de flesta katter vill ha frukost det första på morgonen.
Men jag tycker att det är viktigare att få komma ut på balkongen.
Kolla läget.
Nosa runt.
Tur att Matte kan läsa mina blickar så väl!
Då kanske jag kan hålla henne ännu mer sällskap i sängen...