Matte pratar mycket med mig.
Jag tycker om att lyssna på hennes röst.
Och ibland pratar jag också.
Matte har lärt mig att inte prata på natten när alla lampor är släckta genom att ignorera mig då.
Ibland pratar jag ändå, lite frågande, för att höra om hon verkligen sover.
Men hon brukar moltiga även om jag misstänker ibland att hon är vaken.
Jag säger till om något är fel - vilket det sällan är, men till exempel om lådan behöver tömmas enligt mig (när jag har gjort nummer två).
Men på senare tid har jag börjat svara Matte när hon pratar.
Med små söta mjau som är precis så mjuka som hennes röst när hon pratar med mig.
Men häromdagen tog jag priset, säger Matte.
Hon hade läst fast sig i en spännande bok.
Men jag tyckte att det definitivt var läggdags.
Så det talade jag om för henne flera gånger.
Och eftersom hon hade lite svårt att fatta vad jag ville så gick jag till sovrummet och la mig på min sida av sängen.
Därifrån jamade jag igen.
Då fattade Matte, hon skyndade sig att borsta tänderna och lägga sig.
Jag kände mig mycket nöjd!
Efter en halvtimme lämnade jag henne för att sova i soffan.
Tänk om jag kan kommendera Matte lite mer...
Jag tror att jag måste sätta ner tassen lite oftare.
Vi är ju ändå sambos så jag måste få bestämma lika mycket som Matte!
Jag måste helt klart tuffa till mig.