Igår förmiddag försvann Matte "en liten stund bara" som hon kallade det.

Hon skulle bara vattna blommorna hemma hos Rufus Matte.

Bara och bara.

För även om lillhusse tar hand om Rufus så hade Rufus fått nys om det och väntade redan utanför porten.

Och oj, vad han kom springade mot Matte!

Och naturligtvis blev det inte bara en liten stund.

Rufus såg minsann till att det blev en lååång stund.

Med massor med gos förstås.

Och Matte kan förstås aldrig motstå honom helle...

Han är ju charmerande så det dryper om det.

Tittar bara på dessa ögon!

Som talar om att han kommer dö på fläcken om Matte skulle lämna honom...

Så naturligtvis stannade Matte kvar och gosade.

Och gosade.

Och goooooooooooosade...

Rufus spann allt han orkade också.

Dessutom ville Matte ha en fin bild på honom eftersom det var Rufus mattes födelsedag.

Rufus påstår att han är alltid jättesnyggt.

Så han poserade glatt.

Och länge.

Till slut kom Matte hem igen.

Hela hon var täckt med svarta och vita hårstrån.

Även i ansiktet, och i näsan.

Det kliade ordentligt, sa hon.

Men vet ni hur Rufus såg ut när Matte skulle gå?

Han blev överdramatisk!

Kastade sig framför Mattes fötter och kved att hon absolut inte fick lämna honom...

Ja, ni ser ju hans min.

Och visst förstår jag honom.

Jag antar att han älskar min Matte nästan lika mycket som jag gör.

Så jag förlåter honom väl...

Och så avslutar jag med ett personligt meddelande till Sven, katten Sven:

På grund av kronisk slarvig Matte så kan jag inte hitta namn och adress till din servicepersonal längre, fast du har varit med i tidigare auktioner.

Det verkar vara putsväck tyvärr.

Så vänligen återkom med detta till mig.

Mjau!