Matte är för ovanlighetens skull ute och flänger.
Hon hämtar en väldigt fin blå och tung blomkruka som någon ville ge bort.
På andra sidan ön.
Vilket innebär både spårvagn och två bussar.
Två timmars tidsåtgång.
Matte älskar kollektivtrafiken. Inte.
Om jag - som vissa tvåbeningar - skulle anse att tid är pengar så skulle det vara en dyr kruka.
Men Matte kommer att glädja sig över krukan hela sommaren och många år framöver.
Så hon tycker att det definitivt är värd det.
Och jag är nöjd hur som helst.
Jag har tillbringat större delen av dagen på balkongen och njutit av solen.
Vanligtvis så skulle Matte ber mig vid den här tiden att komma in.
Men nu kan hon inte det för hon kommer hem först om en halvtimme.
Så jag njuter lite extra.
Matte nöjd.
Mimmi nöd.
Mattes armmuskler - not so much...