Eftersom det var så kul häromdagen att leka kurragömma så testade jag idag igen.
Det är ju alltid lika roligt att retas med Matte!
Jag försvann spårlöst och Matte fattade ingenting.
Hon letade och letade...
Men den här gången använde jag inte kamouflage utan att jag var helt osynlig.
Även när Matte kröp runt på golvet tog det ett bra tag innan hon hittade mig!
Jag var tvungen att bita mig i tassen för att inte skratta högt...
Var jag hade tagit vägen?
Ja, det kan man väl undra.
Det finns ett litet utrymme under tevebänken som egentligen är lite trångt, men lekar man kurragömma så får det vara lite obekväm.
Jag kom ju fram igen när Matte hade hittat mig.
Men visst var det ett bra gömställe?