Nu när Matte är sjuk kan hon inte riktigt leka med mig som vanligt.
Visserligen kan jag leka själv utan större problem, men ibland sitter jag där och tigger om uppmärksamhet.
Då kompenserar Matte istället med skinka och godis.
Jag vet att det inte är en bra kompensation för hälsan men den är utmärkt för själen!
Dessutom tar jag i stort sett allt med tungan och läpparna, inga tassar!
Då blir Matte extra glad har jag märkt.
Igår kväll var hon mycket nöjd med mig.
Och då ville jag visa henne hur nöjd jag var med henne också.
Jag hoppade upp på armstödet på soffan åt det hållet hon hade fötterna och tittade på henne.
Blinkade åt henne och gosade med kudden.
Blinkade igen och slickade på kudden.
Jag tror nog att hon fattade att det var menat åt henne.
Men eftersom jag inte vågar än så kompenserar jag med kudden istället...
Oj, vad sentimental jag blev nu!
Nä hör ni, eftersom det plötsligen är vår igen så måste jag ut på balkongen och spana och fånga insekter.
Har inte tid för mer sentimentalt bloggande.
Mjau!