Idag har Matte sprungit runt.
Fram och tillbaka.
Upp och ner för alla trappor.
Hon ställde alla pelargoner in i matkällaren. Efter det var hon lika röd i ansiktet som färgen på hennes T-shirt...
Vilket visar tydligt att vi har för många pelargoner!
Sedan fällde hon ihop stolarna och ställde tomatplantan på golvet mot väggen och packade in den i vita fleecedukar.
Den får inte frysa ihjäl annu då det finns så många tomater kvar på den.
Och sedan packade hon in den stora krukan med busken i ett lager bubbelplast och ett lager säckväv.
Hon säger att balkongen nu är klar för hösten.
I samma veva hade hon nog tänkt att ta undan min pool.
Den var bara tänkt till sommaren.
Men det ville jag absolut inte.
Jag är så förtjust i den att jag kräver att den är framme jämnt!
Så Matte kapitulerade.
Och naturligtvis måste även balkongdörren vara en bit öppen under dagtid så jag kan gå in och ut som jag vill.
Fast Matte fryser.
Hon får väl springa lite mer i trapphuset så blir hon nog varm igen...

Men lite konstigt är det på den nästan tömda balkongen nu...

Igår kväll fick jag en ny boll av Matte.
Jag ÄLSKAR nya bollar!
Och Matte var nog helt enkelt för lat för att åla runt på mage och letar efter mina andra 20 bollar...
Naturligtvis lekte jag som en tok med den nya bollen.
Som om det var den första och sista bollen ever!
Matte hörde att jag lekte med den även i natt.
Men vet ni vad hon såg i morse när hon skulle gå upp?
Jajamänsan!
Hon hade fått en present!
Det var visserligen inte första gången och säkert inte sista heller.
Men Matte blir alltid lika glad när hon får en boll precis bredvid sängen!
Dessutom hoppas jag att budskapet gick fram.
Jag vill ju dribbla och spela tassboll tillsammans med Matte!
Visst syns det?

Jag är sötast, säger Matte.
Och det visste ni kanske redan.
Men jag är även sötast på att väcka Matte.
Idag när hon kom hem var hon hemskt trött.
Så hon lade sig på sängen för att vila lite och naturligtvis somnade hon direkt.
Efter två timmar tyckte jag att det var bäst att kolla upp om hon fortfarande var vid liv.
Så jag hoppade upp på sängen, smög mig fram till hennes huvud och nosade i hennes ansikte för att kontrollera andningen.
Så när Matte blinkade till såg hon mest en nos och en massa morrhår.
Det tyckte hon var söt.
Sen backade jag långsamt.
Hon sa: look me in the eyes, baby!
Men det hade jag inte lust med.
Jag hoppade ner medans Matte försökte bearbeta denna otroliga sötchock.
Hon är fortfarande lite vimmelkantig...

Nu tänker jag klaga lite.

Här hemma har vi nämligen inga fasta rutiner.

Det finns till exempel inga fasta mattider.

Nu står det ju alltid mat framme, så det är inte så farligt.

Men annars?

Ibland går Matte upp tidigt.

Ibland går hon upp sent.

Ibland lägger hon sig tidigt och ibland sent.

Ibland är Matte på jobbet hela dagen.

Och ibland är hon hemma hela dagen.

Men ibland är hon borta några timmar eller halva dagen.

Det finns ingen ordning och logik i något där.

Hon pratar något om ett femveckorsschema.

Jag vet inte vad det är.

Jag är ju katt.

Jag lever bara en dag i taget...  

Ibland är Matte hyfsad pigg och leker och busar och bjuder på godis.

Och ibland ligger hon i soffan som en gammal disktrasa.

Jag har absolut ingen aning hur det blir imorgon.

Eller dagen därpå.

Det finns bara en riktigt fast rutin, oavsett allt annat - innan Matte lägger sig rensar hon min låda, borsta sina tänder och sen är det laserjakt!

Så när jag hör att Matte drar igång sin brummande eltandborste så gör jag mig redo.

Då lurar jag i hallen, full av förväntan och helt uppskruvad!

Oavsett om klockan är 8 på kvällen eller ett på natten.

Men resten av dagen har jag inte den blekaste aning.

En sak vet jag dock - det börjar bli förbannad kallt nu!

Och det är inget kul.

Jag kan inte utnyttja balkongen till fullo.

Vädret är också nyckfull men den följer i ett ungefär årstiden.

Matte däremot är helt oförutsägbart.

Matte håller på med att designa ett prov på nästa års kalender för Djurens Chans.
Det går så där.
Inte på grund av Matte.
Hon är i sitt esse!
Hon samlar ihop favoriter och olika outfit och leker med färger och former.
Hon har ju ändå pluggat konst en gång i tiden.
Men datorn har fått en släng av alzheimers på senaste tiden.
Den vill inte riktigt som Matte vill.
Och den är mycket långsam.
Oouuuuh...
Nu hakade den upp sig dessutom!
Matte säger en massa fula ord hela tiden.
Hon som brukar ha så mycket tålamod...
Med datorn har hon inte mycket tålamod!
Jag har dragit mig tillbaka på min hylla och där tänker jag vänta ut stormen.
För när Matte är kreativ så ser hon mig knappt.
Plus att hon är arg på datorn.
Så det är bara att lägga sig bekvämt och sova i lugn och ro tills allt är klart.
Mjau!

Igår var det minsann ingen vilodag.
Matte höll på att greja alldeles för mycket. Sen försvann hon och när hon kom tillbaka hade hon ett nytt köksbord med sig.
Inte NYTT nytt, utan begagnad men nytt för oss.
Äntligen ett nytt bord sade hon när hon fällde ihop det gamla vingliga slitna 35åriga bordet som vi har klarat oss med hittills.
Mattes föräldrar hade skaffat det när Matte var liten.
Och sen har det hängt med i vått och torrt.
Jag är ju väldigt misstänksam mot alla förändringar.
Speciellt när någon - i detta fall Rufus lillhusse (vaddå lillhusse? Han är ju jättelång!) kommer konkandes på ett tungt bord uppför alla trappor.
Mjau, Matte verkar alltid lyckas få hjälp när det kniper.
Han föredrog att bära själv från trappavsats till trappavsats med svett och stön och långa pauser istället för att Matte skulle hjälpa till.
Det tog ett bra tag innan jag vågade komma och nosa på det nya bordet.
Men när jag väl gjorde det så upptäckte jag något spännande.
Bordet har lådor!
Och lådor betyder att man kan förvara kattgodis i dem.
Så okej.
Jag gillar det nya bordet!

Som ni kanske vet så gillar jag verkligen min piiip-mus som jag fick av min kompis Saga. Den piper högt när man tassar vid den.
Eller förmår Matte att snubbla på den...
Just nu jagar jag solkatter.
Jag älskar det!
Matte påstår att jag blir helt galen när jag gör det.
Den solkatt som är roligast just nu rör sig vid mattkanten.
Och inte långt därifrån på mattan ligger piiip-musen.
Så jag hoppar runt som en liten galning och drar i mattan och gräver under den.
Och vid varje rörelse piper musen för fulla muggar.
Matte ser lite lidande ut vid det här laget.
Jag misstänker att hon inte gillar piiip-musen lika mycket som jag.
Hon är verkligen konstigt.
Det här är ju kul!!!

För övrigt har Matte och jag bestämt oss för att börja träna.
Vi börjar med den här.
Fast vi har bytt bänken mot soffan.
Det passar oss bättre.
Hur tränar ni?