Idag tyckte jag att det tog alldeles för lång tid för Matte att ta sig ur sängen.
Så jag körde min kontroll-manöver igen.
Runt sängen och upp på andra sidan.
Tassa fram till Mattes huvud.
Mattes huvud är så spännande!
Men det är ju inte så ofta som man kan komma nära det.
Kroppen är liksom i vägen...
Matte var faktiskt vaken.
Öppna ögon och armarna bakom huvudet.
Hon tittade snett förbi mig, så jag gick fram och nosade på hennes kind.
Alltså nosa precis utan att röra på riktigt.
Bara så att Matte kan känna mina andetag.
Sen nosade jag även i hennes armhåla för den låg ju strax bredvid.
Matte låg fullkomligt still och verkade inte bry sig.
Sedan hoppade jag ner och vid dörren, på lagom långt avstånd jamade jag att det var dags att gå upp.

Och när Matte gick upp fick hon se att någon hade rivit ner termometern så att batteriluckan hade åkt av och batteriet ur!
Ett ordentligt utförd arbete med andra ord.
Det är ju bara så att sladden till termometern är så spännande...

Förresten har jag fått ett skylt som Matte ska sätta på ytterdörren.
Hon tycker att den passar perfekt.
Och då vet alla att jag bor här också!

Igår fick jag post av min kattkompis Saga.

Hon skickade en lektunnel till mig.

Vilket är helt perfekt - det är droppen som får det att avgöra:

Från och med nu kallas detta inte vardagsrum längre utan byter namn officiellt till lekrum!

För nu finns det många fler leksaker än vardager i rummet...

Mjau!

Bortsett från denna glädjande nyhet så var jag minst sagt skeptisk.

Men eftersom jag även är väldigt nyfiken så var jag ju ändå tvungen att komma fram och nosa.

Matte påstod att man skulle vara inne i tunneln.

Det tyckte jag verkade jätteläskigt!

Nosa utanpå - okej.

Gå in - nejnejnejnejnej!

Fast det finns en nödutgång i mitten.

Men då började Matte locka med ett skosnöre.

Och eftersom jag älskar skosnören så stoppade jag in huvudet.

Huuuuuh.....

Och sen rusade jag genom tunneln snabbare än ni kan säga ordet skosnöre!

Vips kom jag ut på andra sidan.

Och vilken tur - jag överlevde!

Fast det gäller att hålla reda på svansen så den inte bli slukad av tunnelmonstret...

Ojojoj, har jag verkligen kommit precis ut här?

Har jag verkligen klarat mig?

Tack Matte, men jag tar en paus nu.

Tunnelexpeditioner tar faktiskt på krafterna...

Idag har Matte flera gånger kastat in leksaker i tunneln.

Dessa leksaker har försvunnit på ett helt mystisk sätt ifrån tunneln.

Dessutom har tunneln flyttat sig en bra bit.

Men jag har ingenting med det att göra!

Det måste vara tunnelmonstret!!!

Jag svär.........

Igår kväll i en förort till Stockholm:

Det har inträffat ett allvarlig drunkningstillbud av en äkta pälsmus i en pool inomhus.

Vi har inga närmare uppgifter om tiden men troligen hände det någon gång mellan klockan 14 - 21 då lägenhetens personal befann sig på jobbet.

Musen hittades helt livlöst men full med vatten i botten på poolen av den chockade personalen.   

Personalen fiskade upp den genomblöta musen och inledde genast hjärt- och lungräddning, det vill säga försökte pressa ut så mycket vatten ur den mjukstoppade muskroppen som möjligt.

Sen fördes musen i ilfart till köket där den blev invirad i en massa kökspapper.

Musen befinner sig i nuläget på intensivtorkavdelning och mår med tanke på omständigheterna bra.

Det är vid skrivandet av den här artikeln inte säkert om den kommer att bli helt återställd eller om den kommer att få kroniska följd... ehem... fuktskador.

Då leksasmöss lyckligtvis inte har någon hjärna kan vi i alla fall vara säker på att den inte kommer lida av någon hjärnskada på grund av den långa tiden under vattenytan.

Katten som äger lägenheten och som misstänkts för dådet, har väldigt tydligt avböjd alla kommentarer och även vittnesmål.

Hon låter hälsa via sin kattvokat att hon låg i djup sömn under den aktuella tiden och absolut inte vill kännas vid händelsen.

Hon önskar att vara anonym tills vidare.

Naturligtvis kommer leksaks-polisen att utreda ärendet och hoppas snart kunna hitta mer tasspår för bevisläget.

Vi återkommer så snart vi får veta något nytt i det här rafflande rysande fallet!

Mjau!
Tänkte berätta för er att lilla jag är med i tidningen KATTLIV!
Och jag fick med hela min text med vad jag ville ha sagt.
Stolt är bara förnamnet!
Missa inte!

Jaha ja.
Då har Matte stuckit till jobbet.
Och eftersom hon ska jobba till sent så har hon satt ner foten och stängt balkongdörren.
Så nu är jag lite sur.
Eller mycket sur snarare!
Jag vill ju kunna gå ut och in till klockan fyra helst.
Sen går jag in frivillig och gosar ner mig i sängen.
Men inte idag då.
Och antagligen inte imorgon heller.
För då ska de stänga av båda värme och varmvatten hela dagen.
Så Matte är ytterst skeptisk till att öppna balkongdörren då.
Hon påstår att vi kommer att frysa ihjäl.
Vilka dumheter!
Jag har päls och en massa mysiga krypin.
Och Matte har hela garderoben full med kläder.
Jag vet, jag har varit där inne...
Så hon får väl tillämpa lager på lager principen för att hålla sig varm?!
Nä, nu ska jag gå och lägga mig och sura ifred.

Hej!
Jag undrar var jag kan reklamera gardinerna?
Ja men dessa kompakta gråa gardiner som skymmer solen!
Jag tycker inte om dem.
De verkar vara en permanent installation just nu.
Jag vet att det inte är allt för länge sedan som jag tyckte att solen sken lite väl varmt.
Men att bara släcka ner den så här är faktiskt inte okej!
Jag protesterar!!!
Matte påstår att vi ska vara glada över att det inte regnar.
Men jag vill reklamera ändå.
Låt mig veta om det finns ett telefonnummer eller en mejladress som jag kan vända mig till.
Tack på förhand!
Vänligen
/Mimmi

Som tröst en bild från tiden innan gardinerna...

Idag har jag varit väldigt duktig.
Det har Matte sagt ungefär tusen gånger och jag är själv mycket medveten om det.
Det var så att jag låg på sängen för min sen eftermiddags och tidigt kvällssömn.
Och Matte råkade behöva något från byrån som står precis bredvid där jag ligger.
Från översta lådan, som är precis i höjd med där jag ligger dessutom.
Matte kom långsamt runt sängen och närmade sig extremt försiktig.
Hon höll på med sin vanliga ramsa, att allt är fint, allt är lugnt, det är ingen fara, osv...
Jag lyfte visserligen på huvudet och följde någrann hennes hand.
Men jag låg kvar medans Matte drog ut lådan försiktigt, plockade ut det hon skulle ha och stängde igen.
Allting precis bredvid mig.
För Matte sa ju att allt var bra.
Och när hon säger det så brukar det vara så.
Det har jag lärt mig under vår tid tillsammans.
Hon körde ramsan hela nyårsafton till exempel, därför blev det aldrig någon panik.
Jag litar på Matte.
Så länge hon inte ska röra vid mig.
Och det gjorde hon ju inte.
Hon var bara väldigt nära med handen.
Det går väldigt långsamt att skapa förändringar i min hjärna.
Än så länge får bara jag nosa på henne och inte omvänd.
Men min tillit växer.
Sakta men säkert.
Och mitt hjärta säger "jag älskar dig, Matte! Om du är försiktig."
Och Matte lyssnar till mitt hjärta och förstår.

Idag tar vi det piano här hemma.
Matte har någon konstig värk som gör att hon måste ligga ner och äta en massa värktabletter.
Jag har passat på att ta mig en manikyr.
Det gör jag visserligen ofta.
Och det kan ju behövas eftersom ingen får röra mina klor.
Matte säger att jag är duktig på manikyr för hon hittar hela tiden gamla klo-toppar nedanför soffan.
Om ni tittar noga på bilden så kan ni se några av dem vid mitt favoritställe för manikyr.