Matte och jag läser just nu en bok tillsammans.

"Så blir du en gladare katt" heter den.

Vi läser den inte för att jag inte är tillräckligt glad utan för att fortbilda oss.

Det är ju viktigt med fortbildning emellanåt.

Dessutom verkar Matte blir glad av den.

Hittills har vi kunnat definera vilken katt-typ jag liknar mest.

Ja Matte påstår att det stämmer rätt bra på mig.

I alla fall det mesta.

Förutom att jag har börjat mitt liv som hemlös.

Så jag måste ju kompensera nu...

Och vi har kunnat lära oss hur man hittar en bra ägare.

Detta var väldigt onödig tycker jag.

Jag har ju redan den bästa ägaren man kan ha (även om hon inte är välbeställd).

Jag måste ju medge att jag både fräste och försökte gömma mig när Matte kom för att titta på mig.

Så dessa tips hade jag behövt långt tidigare.

Men det gick ju bra ändå.

Matte såg min potential i alla fall.

Och eftersom hon skrattar mycket när vi läser i boken så ska vi nog fortsätta med det.

Fast då borde den väl heter "så blir du en gladare matte", eller hur?

Poolen är väldigt kul att leka med.
Om man bortser från att man blir blött om tassarna.
Jag löser det genom att hela tiden byta tass.
Smart eller hur?
Sen gillar jag att det finns flera leksaker i poolen.
Men vem har bestämt att de bara ska vara i poolen?
Så inatt plockade jag ut gummi-sköldpaddan och lekte med den på golvet.
Jag plockade även upp sprattel-fisken och gömde den på ett säkert ställe.
Matte suckade men sen skrattade hon.
Hon säger att en fisk på torra land inte klarar sig så bra.
Tsssss...
Vad vet hon om fiskar egentligen?
Den är kul att leka med på golvet och låter massor!
Min pool, mina leksaker, mina regler.

Nu när solen inte är så stark längre kan det var skönt att sola lite.

Sen eftermiddagssol som värmar på pälsen.

Men rätt vad det är hör man konstiga ljud.

Och då måste man avbryta vilan och spanar ut över grannskapet.

Se till att allt är som det ska.

Att den uppnosiga hunden passerar.

Att bilen äntligen parkerad rätt och stänger av motorn.

Att det skrikande barnet försvinner i ett hus.

Jag är ju grannskapets väktare.

Det självpåtagna uppdraget måste skötas noga.

Alltid på plats!

Det vill säga om jag inte ligger någon annanstans och sover min skönhetssömn...

Sen, när lugnet har lagt sig igen så kan man slappna av.

Och fortsätta att sola ryggen och småslummra...

Livet är skönt.

Matte?
Dom här tomaterna?
När ska de mogna egentligen???
Det finns ju massor, men de är alla gröna.
Jag kollar varje dag men det händer inte så mycket.
Kan vi inte använda dem till något annat?
Vaddå?
Får jag inte använda dem som bollar?
Varför inte det???
De är ju så runda, nästan som bollar.
Även om de luktar lite märkligt...
Men visst ska du gå till jobbet nu, Matte?
Ja men gör det då, så jag får lite lugn och ro här på balkongen.
Nä, jag ska inte röra dina tomater.
Tror jag...
Om det inte rycker för mycket i tassen vill säga.

Vi är lite sega idag.
Både Matte och jag.
Jag softar i min koja på balkongen.
Matte softar i soffan.
Hon har inte ens klätt på sig, hon softar i pyjamas!
Men hon har faktiskt en mycket snygg pyjamas.
Den här nämligen kattmönster!
Här får ni se.

När Matte sträckläser de sista 90 sidorna i en bok av Agatha Christie så är det inte så mycket att göra.
Hon bryr sig inte om att det är dags att sova.
Inte heller att jag klagar.
Så det är bara att gå och lägga sig själv.
Och struntar i henne.
Hopplöst fall av bokmania tror jag ...

När Matte är hemma kan man tokleka flera gånger om dagen.

Matte är bra på att leka med mig.

Men hon är mindre bra att fånga det på bild.

Vilket resulterar i en massa suddiga bilder.

Hon skyller på att jag rör mig för snabbt.

Men vaddå - hon ska ju leka med mig, inte fota.

Vid ett annat lektillfälle tidigare idag fotade hon inte.

Då satt hon vid datorn och jag låg mest på rygg.

Och när jag sträckte på mig så fick hon se något som hon inte tidigare sett.

Något som gjorde henne tårögd.

Mina ärr på magen.

Visserligen brukar jag ofta kasta mig på rygg och rullar runt när vi leker.

Men oftast har det varit på kvällen så då har belysningen varit för dåligt.

Men nu blev Matte nästan chockat.

Att det syntes så väl.

Vita streck mellan allt magfluff.

Vita streck som påminner om den värsta upplevelsen i hela mitt liv.

Men Matte, det hjälper inte att sitter här och gråter.

Det var ju länge sedan.

Jag mår så bra, så bra, så underbart nu!

Kom och fortsätt leka med mig.

Vaddå?
Nä, jag har inte bloggat något idag.
Ja men det är ju fredag!
Jag är trött.
Och jag ligger här så skönt...
Jag tänker inte röra på mig.
I alla fall inte förrän senare ikväll när du plockar fram fredagsmys.
Fredagsmys är bra.
Men blogga?
Utan betalning???
Näää...
Inte idag!
Så det så.