Nu undrar ni kanske hur det gick med min koja?

Det tog ett dygn.

Bara ett enda dygn!

Så hittade Matte mig här.

Och sedan dess ligger jag här.

Flera gånger per dag.

Jag myser.

Och solar nosen.

Och njuter av livet.

Matte, det gjorde du faktiskt bra!

Och snart får vi kanske en träskiva, då kan du ta bort den fula plastbacken.

För jag gillar inte när det blåsar för mycket.

Och tyvärr blåser det mycket på vår balkong.

Men nu har jag en koja att ta skydd i och en plastback att sitta bakom.

Livet är underbart!

Länge leve balkongen!!!

Där ute på balkongen hade Matte byggt något till mig.

Av delar från ett gammalt trasig klösträd.

En koja!

Med solskydd.

Jippie!!!

Nä, det sa jag faktiskt inte.

Jag rynkade på morrhåren och närmade mig försiktig.

Min älsklingsplats, där jag brukade ligga under en pall, hade förändrats totalt.

Och den luktade främmande katter.

Det fanns till och med katthår kvar på den!

Nyfikenheten tog dock snart över.

Matte fick hålla sig inne så det blev väldigt otydliga bilder genom myggnätet.

Men ja, jag undersökte allting mycket nogrann.

Och efter ett tag blev jag modigare.

Då fick Matte fota lite närmare.

Hm hm hmmmmm.....

Vad ska detta vara för något?

Det är spännande Matte.

Men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.

Jag sätter mig här så länge...

Och funderar lite.

Du behöver inte fota mer, jag tänker inte bjuda på några fina bilder!

Som ni vet älskar jag balkongen.

Och Matte älskar också balkongen.

Vilket betyder att det finns massor med växter där.

Massor!

Och de frodas och mår fint.

Då kan man ju undra hur jag får plats mellan alla växter?

Jo, det är väldigt enkelt - de flesta står liksom "en etage upp".

Vilket ger mig utrymme på golvet.

Vilket ser ut så här.

Golvet är mitt rike - om jag inte snor Mattes stol...

Men jag gillar att sitta under en pall och spana eller begrunda livet.

Ibland tar jag mig även en tupplur.

Men ärligt talat så är golvet lite hårt ibland.

Och jag gillar inte när det blåser för mycket.

Dessutom vill man ju kunna gå undan lite om Matte också är på balkongen.

Därför har Matte ställt dit den där fula plastbacken.

Som en övergående lösning.

Och så har hon funderat och funderat hur hon ska lösa det på ett bra sätt för mig.

Häromdagen knappade hon på sin telefon och blev plötsligt väldigt glad.

Någon ville bli av med något trasigt tydligen.

Så Matte rusade iväg och kom hem med famnen full av konstiga delar som luktade främmande katt.

Hon sysslade ett tag ute på balkongen.

Sen sa hon till mig: varsågod här får du!

Vad tycker du?

Jag satt i dörröppningen och fundilerade et bra tag innan jag vågade mig ut.

För där ute fanns det...

Ja, det vill ni veta?

Det ska jag berätta snart i nästa blogginlägg.

Vi kör en cliffhanger här!

Jag är så ledsen!
Men dagens blogginlägg blir försenad.
Jag har fått en jättefin present lagom till Mattes och min 1,5 årsdag.
Och jag kommer berätta om det.
Imorgon.
Matte är trött efter vårt firande och vägrar starta datorn.
Men jag har ätit räkor och njutit av min present.
Mjausiga hälsningar så länge!

Matte har samlat ihop länge.

Och nu har hon äntligen ramat in dem.

Servetter med motiv av Rosina Wachtmeister.

Kattmotiv förstås.

Visserligen slarvade hon lite.

Och hon borde ha bearbetat dem lite med strykjärnet kanske.

Men hon är ändå nöjd.

Och jag med.

För det var så spännande när hon höll på.

Jag var ju förstås med för att övervaka.

Och att jama dels nöjd och dels missbelåten.

Då var sovrumsväggen uppsnyggat.

Fler katter än så här kan man nog inte begära...

Efter rengnet måste man genast ut på balkongen igen.

Kolla att allt är som det ska.

Nytt regnvatten i skålen.

Check.

Och blött krispigt gräs.

Underbart!

In med hela huvudet...

Check.

Sen gäller det att slicka tassarna torrt.

Och posera lite, eftersom Matte ber så snällt.

Visst är jag vackert?!

Men Matte?

Nu räcker det faktiskt!

SLUTA fota genast!!!

I morse landade en svarm ungfåglar på balkongen.

Mina ögon trillade nästan ut av upphetsning.

Späda, fina, saftiga fjäderkotletter!

Men Matte hörde förstås flaxandet och pipandet också.

Så hon kom rusande och såg till att varenda liten pippiflax kunde lämna balkongen helskinnad.

Eller ska man säga helfjädrad?

Tråkmatte.

Hon unnar mig verkligen ingenting...

Jag var så sur att jag ignorerade vattenkokaren - den givna signalen att Matte fixar frukost och plockar fram skinkan.

Så till slut ropade Matte på mig.

Hon ropade också att det var dags för skinka.

Och då kom jag springande!

Det gör jag ju verkligen inte varje gång Matte ropar på mig.

Men när det gäller skinka så väljer jag att lyssna.

Fjäderkotletter hit eller dit - jag vill inte missa min skinkfrukost.

Men tänk den som fick smaska på en fjäderkotlett...

Här ligger jag och slappar.
Lite tråkigt att Matte jobbar igen.
Det är ju rätt trevligt att ha henne hemma hela dagen.
Få lite extra godis.
Spontant busa lite.
Leka med henne och skosnöret.
Bli pratad med.
Suck.
Nu är det lite tråkigt.
Och tyst.
Jaja, tjänar pengar till mat och godis, jag vet.
Men kan du inte göra det hemifrån?