Matte och jag hade en långdragen dialog ikväll.
Vid vår lekstund innan sovdags.
Matte pratade på som vanligt.
Och då började jag svara henne.
Inte med jamanden utan ett mjukt litet "mij" och "meej".
Lite liknande som när jag härmar och pratar med fåglarna på balkongen.
Så vi pratade på.
Omväxlande, precis som en dialog ska vara.
Nu vill ni kanske veta vad vi pratade om?
En del handlade om en insekt som tidigare suttit i taket men som vi hade tappat ur siktet.
Resten är privat.
Ni behöver inte veta allt.
Men jag är säker på att Matte förstod exakt.
Jag kände mig så nöjd med konversationen att jag passade på att hoppa upp på soffbordet och slicka ur hennes skål där hon hade ätit chips tidigare.
Det fanns lite smulor kvar och de tog jag hand om.
Vanligtvis bryr jag mig inte om maten som Matte äter.
Kanske nosar lite på sin höjd.
Men jag fick feeling och åt upp alla chipssmulor.
Diska kallar man det för.
Matte är säkert mycket tacksam.

Men Matte?!
Jag har inte fått blogga idag än!
Och det är ditt fel.
Du som bara slocknade på sängen när du kom hem från jobbet.
Jag kräver att få inloggning till datorn!
Matte?
Är du vaken nu?
Men kom igen Matte!!
Suck...
Matte är hopplöst ibland.
Men okej, jag har också sovit en hel del idag.
Matte, jag tänker lägga upp ett foto av dig på bloggen som straff.
Jaha, där fick hon så hon teg...
Som ni kanske ser så skäms hon mycket.
Så mycket att hon försöker gömma sig bakom en krukväxt!