Nu undrar ni kanske hur det gick med min koja?

Det tog ett dygn.

Bara ett enda dygn!

Så hittade Matte mig här.

Och sedan dess ligger jag här.

Flera gånger per dag.

Jag myser.

Och solar nosen.

Och njuter av livet.

Matte, det gjorde du faktiskt bra!

Och snart får vi kanske en träskiva, då kan du ta bort den fula plastbacken.

För jag gillar inte när det blåsar för mycket.

Och tyvärr blåser det mycket på vår balkong.

Men nu har jag en koja att ta skydd i och en plastback att sitta bakom.

Livet är underbart!

Länge leve balkongen!!!