Efter rengnet måste man genast ut på balkongen igen.

Kolla att allt är som det ska.

Nytt regnvatten i skålen.

Check.

Och blött krispigt gräs.

Underbart!

In med hela huvudet...

Check.

Sen gäller det att slicka tassarna torrt.

Och posera lite, eftersom Matte ber så snällt.

Visst är jag vackert?!

Men Matte?

Nu räcker det faktiskt!

SLUTA fota genast!!!

I morse landade en svarm ungfåglar på balkongen.

Mina ögon trillade nästan ut av upphetsning.

Späda, fina, saftiga fjäderkotletter!

Men Matte hörde förstås flaxandet och pipandet också.

Så hon kom rusande och såg till att varenda liten pippiflax kunde lämna balkongen helskinnad.

Eller ska man säga helfjädrad?

Tråkmatte.

Hon unnar mig verkligen ingenting...

Jag var så sur att jag ignorerade vattenkokaren - den givna signalen att Matte fixar frukost och plockar fram skinkan.

Så till slut ropade Matte på mig.

Hon ropade också att det var dags för skinka.

Och då kom jag springande!

Det gör jag ju verkligen inte varje gång Matte ropar på mig.

Men när det gäller skinka så väljer jag att lyssna.

Fjäderkotletter hit eller dit - jag vill inte missa min skinkfrukost.

Men tänk den som fick smaska på en fjäderkotlett...