Det hände lite konstiga saker här hemma idag.
För det första tog Matte en jamarlång sovmorgon.
Vanligtvis vaknar hon i lagom tid till frukost och för att öppna balkongdörren.
Sen kan det hända att hon lägger sig en gång till om hon har möjlighet, efter att ha fixat dessa viktiga uppgifterna.
Eftersom jag är en snäll katt så väntade jag tålmodig på att hon skulle vakna.
Jag brukar bara opponera mig om det är något som är fel.
Som igår natt.
Då lossnade en av sugpropparna från min fönstersäng.
Så det talade jag om för Matte.
Inte för att hon brydde sig just då.
Hon är inte så mottaglig för klagomål mitt i natten, konstigt nog.
Men det möjliggör däremot att man ostört kan hoppa upp på sängen och nosa och använda Mattes ben som balansredskap...

Men det var ju inte det jag skulle berätta.
Utan att jag fick äta mig proppmätt på skinka och att Matte blev väldigt blött i ögonen.
Matte blir ibland blött i ögonen när hon pratar med mig.
Särskilt när hon pratar kärleksfull.
Då svämmar känslorna över säger hon.

Nu kan man ju tro att Matte grät för att jag åt så mycket skinka och hon kanske var rädd att det inte skulle finnas något kvar för henne att smaka?
Nä...
Det var för att jag faktiskt FÖR FÖRSTA GÅNGEN verkligen åt skinkan från hennes hand!!!
Fattar ni hur modig jag var??!
Jag tog den mycket försiktigt med hjälp av tunga och tänderna.
Och jag försökte att helst inte nudda Mattes hand utan ta skinkbiten där den hängde lite över fingertopparna.
Visserligen var jag ändå på min vakt.
Men oj, vad många skinkbitar jag åt...
Så nu måste Matte torka tårarna och meddela världen att det skett ett under.
Och jag tänker ta mig en liten välförtjänt lur.
Det är ju ansträngande att vara så modig!