Vilket drama det var idag!
Allt för att jag råkade äta baklänges...
Det blev en ordentlig spya strax innan Matte skulle iväg till jobbet.
Naturligtvis var jag så hänsynsfull att spy på golvet, inte ens på en matta.
Sen krafsade jag runt det för att gräva ner det i parketten...
Eftersom jag aldrig spytt förut blev Matte helt utom sig.
Jag tror faktiskt att hon mådde sämre än mig.
Jag hade ju lekt innan och verkade inte särskilt påverkad.
Hon torkade golvet och sen kontrollerade jag att det verkligen var rent.

När Matte kom hem var jag precis som vanligt.
Klöste på mattan och var leksugen.
Stackars Matte som gått och oroat sig hela dagen...
Nä hör ni, nu har jag faktiskt viktigare saker att göra än att älta mitt lilla missöde.
Spanar genom fönstret.
Ta en tupplur.
Ni vet, riktigt viktiga saker...

Alla vi katter är individer.

Precis som ni tvåbeningar.

Varför tror så många en katt är bara en katt?

Jag menar - ni tvåbeningar är ju alla lika.

Ni äter, jobbar, stressar, glor på dumburken och har access till kattmaten.

Vi katter däremot!

Vi är otroligt olika, vackra, spännande och kreativa personligheter.

Vi vet hur livet ska levas!

Och vi pratar bara när vi har något att säga.  

Så det så.