Jag är väldigt upprörd!

Och chockad.

Och förnärmad.

Vill ni veta vad som har hänt?

Matte har antastat mig!

Fattar ni?

Hon har rört med ett finger på min tass.

Det är ett övergrepp minsann!!!

Bara för att vi lekte medans hon låg i soffan.

Hon drog i en leksak och jag hade slagit framtassarna i soffan.

Sånt som händer när man är helt uppe i leken.

Längst upp på soffkanten, då kommer man inte loss på en gång.

Så då passade hon på.

Helt otroligt fräck om ni frågar mig!

Att hon inte skäms att utnyttja en stackars försvarslös katt så där...

Hon sa att hon inte kunde motstå.

Vilken dum ursäkt!

Visserligen har jag börjat att slå till henne med tassen när vi leker och hon ska sno min leksak och kommer för nära med handen.

Och givetvis har jag klorna mer eller mindre ute så det har blivit en och annan rispa på Mattes fingrar.

Det kallas också för ägarmärkning bland oss katter...

Men det är ju en sak att jag slår till Matte.

Och en helt annan att hon dristar sig att röra vid mig!

För det är ju jag som bestämmer vad som händer mellan oss.

Bara jag!

Inte hon!!!

Nu är jag aningen misstänksamt mot hennes hand igen.

Tänk på det i fortsättningen, Matte.

Min tass är bara min!!!

Och ingen katt, påstår Matte.
Att det alltid ska skyllas på mig?!
Så orättvist!!!

Dessutom lyder arbetskontraktet att jag stöker till och smutsar ner och du plockar upp och städar!
Du har skrivit under på det.
Så gnäll inte nu.
MJAU!