Trots att det är djupaste vinter utomhus så har växterna inomhus fattat att det börjar bli ljusare igen.

Julstjärnan från förrförra julen frodas som grönväxt och avokadoplanterna kör helt nya skott.

Vissa växter har passerat fönstret och förberedar sig för att göra hål i taket.

Och vad gör Matte?

Tycker att det är kul och går och köper tulpaner.

Tulpaner som har på pricken samma färg som stearinljuset.

Hur lyckades hon med det när det fanns massa med olika rosa toner i affären?

Så Matte och växterna leker vår medans jag inte ens närmar mig balkongdörren  för att det är för kallt.

Jag tror att jag ska gå i ide ett tag till...

När Matte kom ut genom sin dörr blev hon mycket glad över att jag hade ätit.

Det var nämligen så att alla trodde att jag skulle må jamarsdåligt över att vara ensam.

Att jag inte skulle klara av det.

Men det gjorde jag visst.

För även om jag var rädd så tyckte jag ändå att det var lite skönt att det var så lugnt.

Matte insåg dessutom genast att skohyllan inte var ett bra gömställe och att jag var i behov av ett riktigt tryggt gömställe.

Så hon öppnade dörren till vardagsrummet.

Sen gick hon och la sig en stund till eftersom hon knappt hade fått en blund under natten utan mest legat och lyssnat på mig och varit orolig.

Och nästa gång hon gick upp hade jag flyttat på mig.

Jag hade direkt hittat bästa platsen och låg nu längst in under soffan.

Där kände jag mig någorlunda säker.

Dessutom var Matte så finkänslig att hon inte använde soffan själv ett bra tag framöver.

Man kan ju inte sitta precis ovanför en skrämd liten katt, tyckte hon.

Bra där, Matte!