Vaddå hem?

Vad skulle det betyda?

När tvåbeningen, som vi i fortsättningen kan kalla för Matte, hade öppnat dörren på transportburen satt jag bara kvar längst in och darrade.

Ett helt nytt ställe med en helt ny doft.

Det kändes sååå läskigt!

Matte verkade förstå det, så hon gick därifrån för att ge mig utrymme.

Jag satt kvar och tittade försiktigt runt omkring mig.

Buren stod i en långsmal hall och snett mittemot mig stod det en låda med tak över och sand inuti.

Svängdörren var borttagen.

Jag hade aldrig sett en sådan låda förut, den såg annorlunda ut än kattlådorna på jourhemmet.

Men den kändes säkrare än transportburen så jag flyttade mig över till den och la mig längst in.

Matte kom förbi ibland och pratade med mig.

Men annars lät hon mig vara.

Efter någon timme släckte hon alla lampor och försvann genom en dörr längst bort i hallen.

Innan dess hade hon lagt ett spår av torrfoder från lådan och in i köket till vatten- och matskålarna.

När det varit mörkt och tyst ett tag vågade jag mig försiktigt fram.

Förutom hallen fanns det ett litet kök utan dörr och så flera stängda dörrar som jag inte hade en aning om vad som kunde finnas bakom. Förutom att Matte fanns bakom en av dessa dörrar.

I köket fanns det en mathörna till mig.

Och ett bord fullt med tidningar.

En köksbänk med allt möjligt på.

En fönsterbräda full med krukväxter.

Och framför fönsterbrädan ett litet klösträd varifrån man kunde spana ut ur fönstret.

Jag undersökte allting mycket nogrand och mycket försiktigt.

Rev inte ner det minsta. Hade inte sönder något alls.

Gjorde inga dumheter.

Åt upp all blötmat som fanns.

Sen gick jag runt och kom fram till att jag var ensam. Helt ensam!

Så jag började ropa. Och ropa. Och locka. Och fråga.

Det kanske fanns andra katter bakom dessa dörrar?

Men ingen svarade.

Det kändes konstigt.

När det började ljusna insåg jag att jag var tvungen att hitta ett gömställe.

Matte kunde ju dyka upp när som helst.

Det fanns visserligen en liten koja under klösträdet men den litade jag inte på. 

Köket blev ju ljust, men hallen var mörk.

Så jag valde att krypa in under skohyllen och lägger mig med ryggen tätt mot elementet.

Där låg jag och väntade in en ny dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mjau, jag har väntat i det längsta med den här uppdateringen. Jag hoppades på att jag skulle få bud på alla tio saker. Nu är det åtta av tio. Det är i alla fall bättre än igår. Men med tanke på att det var kattens dag idag så hade jag fakti...

Mjau, det är dags för en första uppdatering av buden. I alla fall de bud som har kommit in. För det verkar lite trögstartat. Jag hoppas att ni inte har spenderat alla pengar på Black Friday och köpt onödiga saker som inte gynnar hemlösa katte...

  Mjau, nu är det äntligen dags för julklappsmjauktionen.  Tyvärr fungerar det fortfarande inte med länken till Facebook och inte heller att läsa bloggen i en mobilanpassad version.  Så det blir lite krånglig men jag hoppas att alla som vill ka...

Mjau, de där små fjäderkotletter fortsätter med sina kamikaze-uppdrag här på balkongen och retar gallfeber på mig! Någon dag ska jag få tag i en, jag lovar. (In your dreams, säger Matte.) Idag försvann den sista snön och det är lite synd efte...

Mjau, att jag har lyckats snurra Matte kring min svansspets och få henne att göra det mesta jag önskar vet ni ju redan. Men Mattes favorit på katthemmet har också lyckats med det. Han brukar pussa och slicka på Mattes hand när han vill ha mer g...